| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ILNING i3lniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till ILA, v.2
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till ILA, v.2 1: ”iling” (se d. o. 1); äv. om (svagare) vindstöt o. d.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2). Lucidor (SVS) 237 (1672). Det war den årsens tid, då de på watnet fara, / För storm och jilningar, minst säkra pläga wara. Brenner Dikt. 1: 28 (1700, 1713). Vågorna glänsa och glittra, de svalkande ilningarna förnöja. Bellman (SVS) 1: 93 (1790). Några häftiga ilningar kännas, snart är det full storm. Nordforss Matr. 8 (1799). Cygnæus 9: 20 (1850; bildl.). SvD(A) 1930, nr 305, s. 6. — jfr VÅR-, VÄDER-ILNING.
2) till ILA, v.2 2, dels om plötsligt påkommande (o. hastigt övergående) fysisk smärta: stickande värk, ”stickning” o. d.; dels om hastig o. stark yttring av sinnesrörelse o. d.: rysning, skälvning o. d.; jfr ISNING (se ISA 5 c). Kolmodin QvSp. 1: 166 (1732). Stundom kom en het ilning på henne stundom en kall. HdlCollMed. 23/12 1745. Värken består mera i ilningar, som Pat(ienten) beskrifver likna stickningar med 100:tals knappnålar. TLäk. 1833, s. 298. En kall ilning genomfor Blenda. Knorring Ståndsp. 2: 37 (1838). Geijerstam KampKärlek 166 (1896). Man känner .. ilningar i tanden vid temperatur-växlingar. Wretlind Läk. 5: 19 (1897). En ilning gick igenom mig då hon strök förbi mig. DN 5/1 1930, Söndagsbil. s. 13.
Spalt I 206 band 12, 1933