Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPOSANT im1posaŋ4t l. -å- l. -ω-, l. -an4t (immpåsánngt Dalin), adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(-ent c. 1800)
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. imposant; av fr. imposant, eg. p. pr. av imposer, av in- (se IN-, pref.1) o. poser (se POSERA)]
1) (i vissa kretsar) imponerande; överväldigande, mäktig, storslagen. En imposant utsikt. FoU 15: 239 (i handl. fr. 1785). (Kyrkan i Exeter) är en gammal Göthisk byggnad — på en gång bizarr och imposant. Geijer Brev 81 (1810). Universitetets imposanta jubelfest. De Geer Minn. 2: 211 (1892). Sörlin JoL 59 (1925).
2) (†) högdragen, överlägsen. (Lehnberg) skall hafva .. varit högdragen och imposant mot underhafvande. HH XXV. 2: 53 (1809).
Avledn.: IMPOSANTHET, r. l. f. (†) till 1: storslagenhet. Wallin Bref 96 (1847). Därs. 166 (1849).

 

Spalt I 250 band 12, 1933

Webbansvarig