| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMPRESSIV im3~präsi2v l. -e-, äv. 40~1, stundom 104, adj. -are. adv. -T.
(i vissa kretsar) som gör ett djupt intryck; som övar ett starkt inflytande; äv.: ”impressionerande”, impressions-. Biberg 3: 337 (c. 1823). Hvad är ordet på papperet, i afseende på impressiv kraft, emot ordet uttaladt af en lefvande tunga? Unge Minn. 75 (1835). (Smetanas stråkkvartett) i E moll, ”Ur min lefnad”, är särskildt impressiv. 2NF 26: 14 (1917).
Spalt I 256 band 12, 1933