Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDICERA in1dise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, l. INDIKERA -ke4ra resp. -ke3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INDIKATION, INDIKATOR.
Ordformer
(-cera 1795 osv. -kera 1874 osv. Anm. Formen indikera tillhörde från början huvudsakligen tekniskt (gm anslutning till eng. uppkommet) språkbruk)
Etymologi
[jfr t. indizieren, fr. indiquer, ävensom eng. indicate; av lat. indicare, angiva, utvisa, av in- (se IN-, pref.1) o. dicare, förkunna, intensivbildn. till dicere, säga (jfr DIKTERA). — Jfr INDEX, INDICIUM]
(i fackspr.)
1) angiva, utvisa (ngt). TT 1875, s. 127. Det fanns (vid flygningen över isfälten) inga som helst landsikten .. som kunde indikera avdriften. SvD(A) 1931, nr 123, s. 26. — särsk. tekn. i fråga om angivande av en ångmaskins l. en förbränningsmotors bruttoeffekt; eg. om indikator (se d. o. 2 slutet).
a) [jfr eng. indicated horsepower] i uttr. indikerad l. indicerad hästkraft (ofta förkortat ind. hkr. l. ind. hk.), stundom (vard.) indikerad l. indicerad häst (jfr HÄST 6), om varje särskild hästkraft av den medelst indikator uppmätta effekt som av drivmedlet utvecklas i en ångmaskins l. förbränningsmotors cylinder; motsatt: effektiv hästkraft (se EFFEKTIV 1 c); vanl. i pl.; äv., i uttr. indikerad l. indicerad hästkraft, sammanfattande om hela denna effekt. TT 1874, s. 110. Den brutto arbetsmängd, som maskinen förmår att afgifva, hvilken kallas maskinens indikerade hästkraft. Frykholm Ångm. 234 (1881). Tvenne pumpverk om hvardera 70 indikerade hästkrafter. Sthm 2: 328 (1897). Bergström FartMaskin. 3: 154 (1926).
b) oeg., om ångmaskin l. förbränningsmotor: utveckla (så l. så många indikerade hästkrafter). JernkA 1875, s. 310. (Ångaren Virgos) maskin indikerar 450 h.-k. och framdrifver fartyget med 10 knops fart. GHT 1896, nr 9, s. 2.
2) anvisa l. utpeka (ngt) ss. det lämpligaste (i en viss situation), göra (ngt) tillrådligt.
a) med. om sjukdomssymtom l. andra i samband med sjukdom stående förhållanden: anvisa l. angiva (ngt) som den lämpligaste behandlingsmetoden l. det lämpligaste läkemedlet; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: (av omständigheterna) påkallad, tillrådlig. LittT 1795, s. 211. Smärtor ofvanom mellangärdet indicera uttömning öfre vägen. Löwegren Hippokr. 1: 307 (1909). I tillstånd av ångest (vid dementia præcox) är .. opium indicerat. Gadelius Själsl. 3: 204 (1922).
b) i allmännare anv. i fråga om annat än medicinska förhållanden. Rein Psyk. 1: 339 (1876). Kyrkans murar äro så tunna, att de indikera trätak, förbjuda hvalf. KyrkohÅ 1913, s. 12.
3) utgöra ett indicium l. tecken på (ngt), göra (ngt) troligt. Fyndet indicerar .., att bofästning icke funnits där under 1000-talet. HTSkån. 3: 189 (1909).

 

Spalt I 342 band 12, 1933

Webbansvarig