| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDIKATOR in1dika3tor2, r. l. m.; best. -n; pl. -er in1dikatω4rer l. 01—.
1) (i fackspr.) ämne o. d. som gm att förhålla sig olika under olika omständigheter giver upplysning om l. utvisar l. angiver ngt o. d. TT 1871, s. 268. Bly .. tjenar som en indikator på gasberedningens jemna gång, i det att blyet dervid hålles i smält tillstånd. Därs. 1872, s. 141. jfr: Möss kunna tjänstgöra såsom ganska goda ”indikatorer” för koloxid. TT 1897, K. s. 47. — särsk. kem. vid vissa slag av analys, särsk. analytisk kvantitetsbestämning, ss. titrering o. d.: ämne som (gm den vid användningen uppkomna färgförändringen) angiver, när en kemisk reaktion helt l. till en viss grad fullbordats, reagens; jfr INDEX 4. Cleve KemHlex. (1883). Rosolsyra .. användes stundom som indikator vid titrering. 2NF 23: 945 (1915).
2) [av eng. indicator] tekn. anordning l. instrument (stundom bl.: visare) som angiver l. registrerar ngt; särsk. om dylik anordning osv. som, knuten till en maskin o. d., angiver l. registrerar dennas funktion. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 27 (om vattenståndsrör på ångpanna). Frey 1849, s. 522 (om visare på Wheatstones visartelegraf). Hägg Flottan 72 (1904; om räkneapparat på släplogg). — jfr DJUP-, FAS-, HASTIGHETS-, SVÄNGNINGS-, VATTENSTÅNDS-INDIKATOR. — särsk.: instrument för uppmätning av det i en ångmaskins l. förbränningsmotors cylinder l. cylindrar utvecklade trycket o. bestämmande av det av ångan l. gasen uträttade, i indikerade hästkrafter uttryckta arbetet. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Höjer Lok. 401 (1910).
B: INDIKATORS-DIAGRAM, se A.
Spalt I 354 band 12, 1933