INDIGEN, sbst. m.||ig. o. adj.; ss. sbst. pl. -er.
Etymologi
[jfr t. indigen, eng. indigene, fr. indigène; av lat. indigena, inföding, till indu-, utvidgning av in- (se IN-, pref.1) o. roten i gignere (perf. genui), alstra, föda (se GENUS)]
(†)
I. sbst.: inföding; invånare. Tegnér (1806) hos Wrangel TegnKärlekss. 82. Ekbohrn (1904).
Avledn. (till I; †): INDIGENERA, v. upptaga (en främling) till medborgare, naturalisera. Almqvist Skand. 19 (1846). —
Spalt I 347 band 12, 1933
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se