Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIGITERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. indigitieren, ävensom ä. eng. indigitate, förklara, nämna, utpeka; av lat. indigitare, åkalla, nämna, av ovisst urspr. Bet. 2 beror på felaktig sammanställning i senare tid med lat. digitus, finger]
(†)
1) uttala, ”säga”, förklara; äv. i uttr. indigitera om ngt, göra uttalande om ngt, ”tala” om ngt. I propositionen indigiteras om [at] richsens macht til land och siös förstärkies. RARP 9: 188 (1664). Effter som .. riddarhusordningen uthi den 7 puncten vill indigitera. Därs. 289. K. M:t hafver genom sine bref till Commission medh klara ordh indigiterat, att han vill hafva saken till dombs. Därs. 13: 30 (1680). Almqvist Ekols. 2: 93 (1847).
2) i uttr. indigitera på, häntyda på, åsyfta. (Landshövdingen) wille försäkra R. och Adelen thet theras rättigheet i thenne saken wäll wore tagen i consideration af them som hade lijka interesse theruthi (indigiterandes ther med på Senaten). RARP 6: 7 (1656). Därs. 194 (1657).

 

Spalt I 348 band 12, 1933

Webbansvarig