Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIGOTIN in1digωti4n, äv. 01—, r. l. n.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =, ss. n. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. indigotin, fr. indigotine; av INDIGO o. den i ämnesnamn vanliga ändelsen -(t)in]
kem. det i indigo ingående, blå färgämnet, indigoblått. Almström Handelsv. 347 (1845). Nisbeth 715 (1868).

 

Spalt I 352 band 12, 1933

Webbansvarig