Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFUSORIE in1fusω4rie l. -fɯ-, äv. 10302, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. INFUSORIUM, n.
i sht zool. infusionsdjur; förr äv. (jfr ssgrna) om diatomacé (som hänfördes till infusionsdjuren). Berzelius Kemi 5: 1119 (1828). Thorell Zool. 2: 476 (1865). BonnierKL 5: 1371 (1924). — jfr KALK-, KISEL-, SKAL-, SUG-INFUSORIE m. fl.
-MJÖL. (numera mindre br.) geol. = -JORD. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 231. Ekenberg (o. Landin) 432 (1891).
Spalt I 450 band 12, 1933