| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-GRAVA, v.2, -ning (Linc. (1640; under incisura), Ekblad 39 (1764)). (numera bl. ngn gg i bygdemålsfärgat l. arkaiserande spr.) ingravera; inrista; äv. bildl. Job 19: 24 (Bib. 1541). Runorne .. blefvo i den hedniska tiden ingrafne på vapen. Schönberg Bref 1: 34 (1772). Strinnholm Hist. 1: 209 (1834; bildl.). Inte kan det bli ingravat i hårda stenen, om man skriver med en slya, avbröt Magnus klentroget. Wägner ÅsaH 55 (1918). —
-GRAVERA, -ing. gm gravering anbringa (figurer, inskriptioner o. d. ngnstädes), gravera in. Jag .. igenkände mitt slägtvapen ingraveradt i (böss-)pipan. PoetK 1814, 2: 138. 2UB 10: 294 (1907).
Spalt I 501 band 12, 1933