| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INGJUTA in3~jɯ2ta, v. -er, -göt, -göto, -gjutit, -gjuten; se för övr. GJUTA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Liturg. 12 a (1576), Dalin (1852)), -NING; jfr INGJUTE.
1) hälla l. slå o. d. (en vätska i ngt); företrädesvis i fråga om (i allm. obetydlig) vätskemängd som man bringar att rinna ned i l. in i ngt gm ett rör l. en pip o. d.; jfr GJUTA, v. 1. Theras lampa .. är altijd brinnandes aff then retta Olionne, hwilka sielffuer Gudz Son ther haffuer ingutet. LPetri 4Post. 33 a (1555). Skijra Jungfrw Hannog wäl reen, och ingiwt ther vthi starck Ettickia. L. Paulinus Gothus Pest. 83 b (1623). Då retorten fylles, ställes den på en trä- eller halm-ring med halsen vertikalt uppåt riktad, så att benzinen med lätthet kan ingjutas. TT 1871, s. 119. Östergren (1928).
2) (i sht i högre stil) bildl., med avs. på ngt immateriellt: bringa (ngt) att ss. en beståndsdel l. beskaffenhet l. ett tillstånd o. d. finnas (hos ngn l. i ngt); särsk. med avs. på liv, kraft, anda, vilja, känsla, sinnesstämning o. d.; äv. med saksubj. Then rätta troon .. är gudz besynnerlig gåffua jngutin j menniskiones hierta. OPetri PEliæ b 2 a (1527). Blotta tanken på en förestående seger öfver sig sjelf bör ingjuta glädje i ett botfärdigt hjerta. Lehnberg Pred. 2: 271 (c. 1800). Fredman söker .. ingjuta mod och förtröstan i den misskände skaldens bröst. Ljunggren Bellm. 273 (1867). När man ser de Dalénska apparaterna arbeta, gripes man nästan av den känslan, att konstruktören haft förmågan ingjuta i den döda mekanismen en mänsklig intelligens. OoB 1930, s. 253. — särsk.
a) med indirekt obj.: bibringa l. ingiva (ngn ngt); numera bl. (föga br.) i p. pf. Anden är nådhen som oss jngutin warder j döpelsen. OPetri 1Post. 106 b (1528). Then stund han icke kende then honom giordt haffuer, och ingööt honom siälena som j honom werkar, och inbläste honom en leffuande anda. Vish. 15: 11 (Bib. 1541; Apokr. 1921: ingjutit i honom en verksam själ). Holmberg Nordb. 641 (1854).
b) (†) åstadkomma att (ngt, särsk. ett förkastligt handlingssätt l. en felaktig uppfattning) praktiseras resp. omfattas (av ngn l. i en krets av personer); inplanta (en felaktig uppfattning o. d. hos ngn l. i en krets av personer). G1R 14: 386 (1542). Jag vill .. achte opå, att icke någen ketthersk, falsk eller förargeligh lärdom iblandh samme församblingh ingiuthen eller instungen blifve schall. RA I. 2: 252 (1568). HSH 31: 431 (1638).
3) hälla (en flytande massa i en form l. en springa l. ett hål o. d.) för att den skall stelna däri (o. antaga en viss gestalt l. utfylla springan osv.); jfr GJUTA, v. 2. Lärandes de (kanoner), som en gång äre blefne galrige, omöjeligen kunna förbättras genom nyt järns ingiutande. Carl XII Bref 426 (1717). Skickliga hantverkare gjorde formar av lera och ingöto den smälta bronsen. Heidenstam Svensk. 1: 20 (1908).
4) (i sht i fackspr.) gm gjutning (kringgjutning) fästa l. anbringa (ngt i l. å ngt); fastgjuta; jfr GJUTA, v. 2. SthmSkotteb. 1521, s. 227. Palmstedt Resedagb. 31 (1778). Skola sandstenar förstärkas genom jernkrampor, så ingjutas dessa med svafvel eller bly i stenen, men ej med gips. AHB 83: 76 (1873). Lundberg Lok. 192 (1902).
Spalt I 499 band 12, 1933