Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INGJUTE, n.; pl. -er
Ordformer
(BtÅboH I. 13: 302 (1638). Anm. En pl.-form ingjute föreligger sannol. hos Retzius Pharm. 5 (1769)).
Etymologi
[avledn. till INGJUTA; jfr INGÖT(E)]
(†)
1) farm. infusionskärl. Retzius Pharm. 5 (1769).
2) metall. gjutform; äv. om gjuthål l. gjuthuvud?; jfr INGÖT(E) 1—3. BtÅboH I. 13: 302 (1638; i inventarielista över en guldsmeds efterlämnade värktyg). VetAH 1788, s. 104. ÖoL (1852; under ingöte).

 

Spalt I 501 band 12, 1933

Webbansvarig