Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INHALERA in1hale4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INHALATION, ävensom INHALATOR (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. inhalieren, eng. inhale, fr. inhaler; av lat. inhalare, andas på (ngt), av in- (se IN-, pref.1) o. halare, andas ut, dofta, till ett ieur. anslo-, till roten an, andas, blåsa (se ANDE, ANIMISM)]
(i fackspr., i sht med.) inandas; i sht med avs. på terapeutiska l. narkotiska medel (i form av gas l. i så fin fördelning att de medfölja inandningsluften). Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 1: 436 (1920).
Avledn.: INHALATION, se d. o. —
INHALATOR, r. (l. m.). (mindre br.) med. inhalationsapparat. FörhLäkS 1870, s. 121. Sundberg (1926). —
INHALATORIUM, n. [jfr t. inhalatorium] med.
1) anstalt för sjukdomsbehandling medelst inhalation. NF (1883). 3NF (1929).
2) (föga br.) inhalationsapparat. Ekbohrn (1904). Linder Tid. 257 (1924).

 

Spalt I 523 band 12, 1933

Webbansvarig