Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INHULT, n.; best. -et; pl. = (G1R, KrigVAT) l. -er (SkeppsgR 1544, Rålamb 10: 20 (1691)).
Ordformer
(-holt(h) 1547—1751. -hult(h) (-hwlth) 1527—1856. -hållth 1597. hölt 1544 (: Jnhölthärn, pl. best.)—1547 (: Jnhölteren, pl. best.))
Etymologi
[liksom d. indholt av mnt. inholt (motsv. t. inholz), av in (se IN) o. holt (se HOLT, sbst.1)]
(†) sjöt. o. skeppsb. stycke timmer inuti ett fartyg; i sht: spant. G1R 4: 77 (1527). Jnhulthen (på skeppet Kristoffer) wore så skarpe och hårde, att de näplig[en] kunde fhå spijken in. SthmTb. 25/10 1589. Inhult kallas alla timren i et skepp. Dalman (1765). KrigVAT 1856, s. 46.

 

Spalt I 530 band 12, 1933

Webbansvarig