| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INHÄMTA in3~häm2ta, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (numera nästan bl. i bet. 1, Ekeblad Bref 2: 291 (1662; i bet. 1), Östergren (1928)).
1) bringa l. taga l. föra (ngn l. ngt ngnstädes); äv. utan rumsbestämning: bringa (ngn l. ngt) till sig l. till den plats där man befinner sig (stundom: in i riket). Strax sände konnungen bödhelen, och bödh inhemta hans (dvs. Johannes Döparens) huffwud. Mark. 6: 27 (NT 1526). Licentierades Secreteraren Nicodemi, att reesa utt till att inhempta sin hustru ifrån Tysklandh. RP 6: 487 (1636). Fångarne äro pliktige .. att inhemta och finhugga En- och Granris (till husbehov). SPF 1824, s. 349. (Brand) blev inhämtad till hälsning. Koch Timmerd. 313 (1913). — särsk.
a) [efter t. einholen i motsv. anv.] (†) under övliga hedersbetygelser (mottaga o.) högtidligen införa (furstlig person, beskickning, ambassadör o. d. i rike l. stad o. d.). OPetri Kr. 136 (c. 1540). Tuenne skep rustas uth att inhemta Hertigh Carl (Gustav). BSkytte (1650) i HSH 9: 202 Ifrån Luxenburg förmäles at Konungen i Frankr(ike) .. dit ankommen och medh stoor pracht inhemtat är. OSPT 1687, nr 22, s. 7. Fryxell Ber. 15: 65 (1848).
b) (numera bl. i Finl.) med avs. på råvaror, industriprodukter, handelsvaror o. d.: låta forsla in (i land l. stad o. d.) från utanför landet l. staden o. d. liggande område l. ort o. d., taga in, införa; särsk.: införa (ngt) i riket, importera. G1R 1: 82 (1523). Effther .. myken Spannemåle will iffrå the fremende städer inhemptet bliffwe. Därs. 17: 192 (1545). Fryxell Ber. 3: 192 (1828). Till London inhemtas såväl slagtadt kött som lefvande kreatur. Palmberg Hels. 189 (1889). Finland 150 (1893).
2) (†) i allmännare anv., med konkret obj.: insamla, upptaga, intaga (ngt); särsk.: indraga (skrift l. sedlar) ur marknaden l. rörelsen. Wij .. äre sinnade at på en gång .. inhämpta låta alla än vthewarande Banco-Creditif-Zedlar. Stiernman Com. 3: 501 (1667). De Lärda .. klagade så för Apolline och de andra gudarna och bode, han wille des (dvs. trädgårdsmästarens) arbete (dvs. skrift) inhempta och ey utsprida låta. Rudbeck Atl. 1: 891 (1679). (N. N.) som .. vid vahl rösternas inhämtande fådt de flästa vota. VDAkt. 1735, nr 248. — särsk.
a) med avs. på frukt, gröda o. d.: inbärga, inhösta. Risingh LandB 46 (1671). När hon (dvs. säden) .. inhemptas, då faller det mogna fröet aff sig sielff neder. Rudbeck Atl. 2: 260 (1689). Ödmann MPark 210 (1800).
b) om (befälhavare för) armé med avs. på trupper (förstärkningar o. d.): draga till sig, upptaga. Denna tid användes till att söka inhemta förstärkningar. Svedelius i 2SAH 54: 216 (1878). Carlson Därs. 61: 381 (1884).
c) med avs. på föda (måltid), dryck o. d.: intaga, inmundiga; äv. med avs. på näring: upptaga. Atterbom Minn. 17 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Efter inhämtad frukost. Berzelius Res. 278 (1819). Att .. det späda löfvet inhemtar ljusets föda åt stammen. Järta 2: 68 (1826). Näringen, som inhämtas uti jorden. Agardh Bot. 1: 72 (1830). Fries BotUtfl. 1: 192 (1843).
d) med avs. på lön, inkomst, kollekt o. d.: taga upp, taga in, uppbära. Att han sin Löhn för förledna åhr 1677 inhempta och bekomma kan. VDAkt. 1678, nr 16. Tå sådana collecter äro pålyste och inhemtade. Swedberg Påminn. § 3 (1712). Atterbom Minn. 489 (1818).
e) om flod med avs. på biflod: upptaga. Rudbeck Atl. 1: 177 (1679). En flod, som inhämptar alla the andra tilflytande wattn och strömmar. Peringskiöld MonUpl. 134 (1710).
f) övergående i bet.: mottaga; särsk. med avs. på brev. Stiernman Com. 3: 99 (1662). Såsom iagh sedan har inhämptadt Befallningzmannens .. bref och swar .. och förnimmer dher af. VDAkt. 1674, nr 84. Leopold (1783) i 2Saml. 7: 30.
3) (numera föga br.; se dock a, b, d) med abstrakt obj., i allm. betecknande upplysningar l. kunskaper av ngt slag: (för)skaffa sig, förvärva; ofta övergående i bet.: mottaga, erhålla, få, bekomma; förr äv. dels med avs. på undervisning: skaffa sig, komma i åtnjutande av, dels med avs. på lektioner: taga. I hafven ej inhämtat, och skolen ej hädanefter inhämta en annan erfarenhet. Wallin 1Pred. 3: 29 (c. 1830). (Olaus Petri) var i tillfälle att inhemta undervisning omedelbarligen af Luthers egen mun. Svedelius i 2SAH 49: 29 (1873). (Hon) inhämtade .. sånglektioner hos (sånglärarinnan N. N.). FinBiogrHb. 521 (1897). Grimberg VärldH 4: 280 (1930). — särsk.
a) (fullt br.) gm hänvändelse till ngn l. viss myndighet skaffa sig (ngns l. dess råd, mening, tankar, yttrande, svar, samtycke o. d.). EHorn (1613) hos Widekindi KrijgH 541. Vil Konungen utrikes resa, meddele Han Stats-Rådet in Pleno denna sin föresatts och inhemte des tankar deröfver (osv.). RF 1809, § 39. Det blir .. nödvändigt .. att inhämta kungens samtycke. Hallström Händ. 21 (1927).
b) (fullt br.) skaffa sig l. få besked l. upplysning l. kännedom om (ngt ur bok, skriftlig l. muntlig redogörelse o. d.), taga l. få reda på, erfara, lära känna, spörja. Rålamb 1: 114 (1690). Detta inkastets oriktighet är nogsamt att inhämta af hvad ofvanföre .. är bevist. Hof Skrifs. 89 (1753). Det är genom att gifva akt på detta (dvs. sitt eget själsliv), forskaren till först måste inhemta, hvad en föreställning, en känsla, en viljoakt är. Rein Psyk. 1: 342 (1876). (Det) har ytterligare inhämtats att den knivskurne maskinisten .. blivit .. överfallen omedelbart utanför sin bostad. ÖgCorr. 1931, nr 148, s. 3.
c) (†) gm iakttagelse l. upplevelse lära känna (ngt); stifta bekantskap med (ngt). (De besökande) ha ej kunnat motstå det nöjet, at se hur jag bor, och på stället inhämta min välmågo. Wallenberg (SVS) 1: 296 (1771). HT 1916, s. 284 (1779). Jag var mätt af den bit Mähriska Dramatik jag inhämtat i hufudstaden (dvs. Brünn). Atterbom Minn. 573 (1819).
d) (fullt br.) i uttr. inhämta upplysningar (äv. upplysning) l. underrättelser (äv. underrättelse) o. d., införskaffa upplysning(ar) l. underrättelse(r). HH XVIII. 2: 22 (1686). Carlén Repr. 356 (1839). Om den saken kan för öfrigt ytterligare uplysningar inhemtas genom mundtligt samtal. Svedelius Statsk. 1: IV (1868). Snellman o. Osterman (1903).
e) (†) i uttr. inhämta (säker) kunskap om ngt o. d., taga reda på ngt (med visshet). Widekindi KrijgH 105 (1671). OSPT 1687, nr 44, s. 3. Widegren (1788).
f) (†) få, erhålla; dels med avs. på skada l. förtret: lida, få, dels i uttr. inhämta nytta av ngt, draga nytta av ngt. Stiernman Com. 3: 354 (1665). Skada och förtreet, som iagh dageligen inhemptar. VDAkt. 1683, nr 160. Ehrenadler Tel. 899 (1723).
4) [specialfall av 3] gm studier l. övning införliva (ngt) med sitt vetande l. kunnande, tillägna sig, lära sig, inlära; med avs. på kunskap(er) o. d.: skaffa sig, förvärva. Han har inhämtat de första grunderna i fiolspelning. Emporagrius Cat. A 5 b (1669). Swedberg Schibb. d 3 b (1716). Utvidgande af .. redan inhämtade kunskaper. Sprinchorn PedUtsk. 12 (i handl. fr. 1804). Den gamla historien inhemtas under läsningen af de klassiske författarne. PedBl. 1876, s. 175 (i fråga om eng. förh.). Att grammatikläsningen icke får gå före inhämtandet af ett visst språkmaterial. SFS 1906, nr 10, s. 12. Vad dessa vandrande gesäller inhämtat .. blev den kunskapsskatt, som de förde med sig till det gamla hemmet. Ambrosiani SvSkråämb. 11 (1920). — särsk. (numera föga br.) med obj. betecknande urkund l. vetenskap l. konst o. d.: förvärva kunskaper l. insikter l. färdighet i, studera. Denne .. har .. fattat lust at resa til Öön Creta til at inhämta den vijse Minos lag. Ehrenadler Tel. 153 (1723; fr. orig.: étudier). Jag har inhämtat vetenskaper. Dalin Arg. 1: 306 (1733, 1754). (Han sändes) till Stockholm för att inhemta gjutkonsten vid den Meyerska anstalten. Estlander KonstH 289 (1867).
5) [jfr t. einholen i bet. a] uppnå.
a) (numera bl. ss. tillfällig germanism) med obj. betecknande ngn l. ngt som är i rörelse framför: upphinna; hinna l. taga fatt. Effter then Swenske Admiral seglade swåra wäl, inhämptade han strax Fienderne. Tegel G1 2: 62 (1622). Några 100 Tartare och Zaporower blefvo commenderade at inhämpta den flyktiga fienden. HC12H 2: 142 (1711). Engström 1Bok 155 (1905). Att fortköraren omsider inhämtades, berodde uteslutande på att (osv.). SvD(A) 1930, nr 87, s. 10.
b) (†) med obj. betecknande lokalitet: komma fram till, uppnå. Farandes förbij Danmark .. inhemptade de effter en lång wäg Island. Rudbeck Atl. 2: 48 (1689). Humbla Landcr. 312 (1740).
c) (†) med avs. på ålder: komma till, uppnå. Så snart dhe .. dhe åhren inhämpta, att dhe .. sin föödo förtiena kunna. AvvittrSthm 7/11 1654. VDAkt. 1704, nr 398.
6) [efter t. einholen i samma bet.] (numera bl. ss. tillfällig germanism) med avs. på skada, förlust, försummelse o. d., förr äv. nedlagda kostnader: taga igen, reparera; förr äv. refl.: hämta sig. Stiernman Riksd. 1544 (1668). Sylvius Mornay 239 (1674; refl.). Italien .. håller på att inhämta vad tidigare generationer försummat. SvD(A) 1930, nr 207, s. 7.
Ssg (till -HÄMTAN 3; †): inhämtans-värd, adj. värd att tillägna sig l. studera. Latinet eger en litteratur, som är .. inhemtansvärd. Frey 1845, s. 69.
Spalt I 538 band 12, 1933