| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INITIATIV in1itsiati4v l. 01—, n. (SC 2: 14 (1821) osv.) ((†) r. l. f. l. m. Lefrén Förel. 3: 19 (1817), Dalin (1852; jämte n.), Rappe Nordarm. 81 (1874)); best. -et (ss. r. l. f. l. m. -en); pl. =.
1) (handlingen att göra) första början l. (taga) första steget (till handling l. värksamhet, i allm. avseende förvärkligande av uppslag till omdaning l. till skapande av ngt nytt); stundom närmande sig dels bet.: förslag, dels bet.: uppslag. Taga iniativet till ngt. Geijer I. 4: 346 (1838). (Tavastlänningen) är ej initiativens man, hvarken för goda eller onda företag. Retzius FinKran. 161 (1878). Att den (dvs. skolundervisningen) alltför litet vänjer ungdomen vid själfständigt initiativ. PedT 1904, s. 110. Han saknade .. förmågan af initiativ. Fahlcrantz Kyrkoh. 163 (1907). De tidigare .. initiativen till förmalningstvång. SvD(A) 1930, nr 29, s. 4. — särsk. i uttr. på (ngn gg efter) ngns initiativ l. initiativ av ngn, äv. gm ngns initiativ, på föranstaltande av ngn, gm ngns tillskyndan. Wieselgren Samt. 28 (1870, 1880). Det första arbetareinstitutet stiftades i Stockholm 1880 på initiativ af med. dr A. Nyström. NF 19: 334 (1895). Hierta-Retzius ArbStug. 55 (1897).
2) (i sht i fackspr.) frihet l. rätt att taga initiativ (i bet. 1); förslagsrätt; äv. konkretare; särsk. statsr. i inskränktare anv.: befogenhet att framställa förslag till författnings- l. lagbeslut för vilkas fattande samvärkan av flera statsorgan kräves, författnings- l. laginitiativ. (I en paragraf av portugisiska konstitutionen läses): Initiativet (motionsrätten) tillhörer Cortes. SC 2: 14 (1821). Ständerna miste sitt initiativ i lagfrågor (gm 1789 års statsvälvning). SvH 8: 142 (1904). Reuterskiöld Grundlag. 470 (1925). Därs. 906 (1926). — särsk.
a) mil. i sg. best., i fråga om befälhavare å självständig krigsskådeplats: förhållandet att vara obunden av motståndaren vid planläggning o. ledande av operationerna o. därigm hava möjlighet att tvinga honom att anpassa sig efter dessa; ledningen; förr äv. med prep.-bestämning. Det är ej svårt at förskaffa sig och at bibehålla initiativen af operationerne, då man är sin fiende betydligt öfverlägsen. Lefrén Förel. 3: 19 (1817). (General Faidherbe trodde) att han borde söka rycka till sig initiativen genom ett kraftigt slag. Rappe Nordarm. 81 (1874). IllMilRevy 1898, s. 78.
b) sport. i utvidgad anv. av a, i fråga om boxnings- l. brottningskamp o. d. Svensken hade hand om initiativet samtliga ronder. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16 (i referat av boxningskamp). Ganska snart rann initiativet helt över på göteborgarnas sida, de togo servarna på toppen och skaffade sig snabbt nätposition. SDS 1933, nr 70, s. 11 (i fråga om tennismatch).
3) (begåvning som utmärkes av) förmåga av o. vilja (drift) till initiativ (i bet. 1); närmande sig bet.: värksamhetskraft l. -lust, företagsamhet; särsk. mil. om befälhavares påpasslighet, då det gäller att utnyttja gynnsamma tillfällen att vinna fördelar över fienden. Det hävdades att undervisningen i någon mån borde vara lämnad åt det privata initiativet. Förhållanden som förlama allt initiativ. Sakna initiativ. Tavaststjerna Inföd. 22 (1887). En samverkan af det enskilda fria initiativet och samhällsmakten. EkonS 1: 449 (1894). Utan att kunna mäta sig med fadern i framsynt initiativ och praktisk duglighet, var han (osv.). Flensburg (o. Collin) 165 (1915). Siwertz JoDr. 212 (1928).
(jfr 3) -RÄTT, r. l. m. (i fackspr.) NF 7: 663 (1883). Landstingets initiativrätt. FFS 1920, s. 398. —
(1) -TAGARE. Vasenius Samkänsl. 58 (1901). Uno Lindholm .. var initiativtagare till den moderna friluftsteatern här i landet. NDA(B) 1930, nr 282, s. 7. —
Spalt I 545 band 12, 1933