| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INITIERA in1itsie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade (ipf. -erte, mera sällan sup. o. p. pf. -ert, i vissa trakter av Finl., vard., Porthan BrefCalonius 383 (1797: initierte, ipf.); jfr Bergroth FinlSv. 76 (1916)). vbalsbst. -ANDE, -ING (Dalin (1852) osv.); jfr INITIATION.
1) inviga l. införa (ngn i ett slutet samfund, i orden, krets o. d.); numera i sht rel.-hist. o. folklor. under vissa magisk-religiösa handlingar intaga (ngn) i ett slutet samfund; upptaga (yngling) i männens åldersklass. Då Fruentimmer i Gillet initiéras bör altid dansas och de Cavaillerer, som quarblifva då den begyns, betala 8 sk. til Skattmästaren. FoU 17: 276 (1786). SvH IX. 1: 341 (1910). Klein Frazer 806 (1925). — särsk. (†) i pass.: (gm deposition) bliva upptagen bland studenterna vid ett universitet. ÄSvBiogr. 5: 142 (c. 1722).
3) (numera mindre br.; se dock b) göra (ngn) bekant l. förtrogen (med ngt, i sht vetenskap l. vetenskapsgren l. ämne), handleda (ngn i ngt), bibringa (ngn) de första grunderna (i ngt); inviga (ngn i) l. göra (ngn) delaktig (av hemlighet). Porthan BrefCalonius 383 (1797). (Han) lofvade initiera honom i hemligheten. SP 1809, nr 19, s. 2. Venetianaren Jacopo da Barbari, som initierar honom (dvs. Dürer) i de proportionsstudier åt vilka han nu ägnar ett så ihärdigt intresse. OoB 1928, s. 188. — särsk.
a) (†) refl.: sätta sig in (i ngt), göra sig förtrogen (med ngt). Polyfem I. 13: 1 (1810). BotN 1843, LitBih. s. 34.
b) (fullt br.) i p. pf. ss. adj.: som har god kännedom om rätta sammanhanget l. de värkliga förhållandena, (väl) insatt l. inne (i ngt), välunderrättad, invigd; ofta i substantivisk anv. LBÄ 9—10: 76 (1798). Så initierade män som biskop Lindblom och Schering Rosenhane ansågo Leopold för den rättmätige författaren (till ”Siri Brahe”). NordT 1892, s. 625. Det har .. icke saknats varnande röster från mycket initieradt håll. VL 1908, nr 154, s. 3. Det har länge varit känt även utanför de initierades krets att (osv.). SvD(A) 1931, nr 170, s. 3. Därs. 1932, nr 176, s. 4. — särsk. (numera föga br.) med adverbial betecknande viss plats: förtrogen med förhållandena ngnstädes. Retzius BrefFlorman 54 (1827). Jag hör, att herr Medenberg är ganska initierad på orten. Almqvist TreFr. 2: 88 (1842).
4) [efter eng. initiate] (föga br.; se dock slutet) inleda (ngt), taga initiativ till (ngt), komma (ngt) att börja, sätta i gång (ngt). De lagförslag, som underhuset initierat, utdebatterat och antagit. Steffen ModEngl. 272 (1893). — särsk. tekn. (fullt br.) om tändsats o. d.: inleda (explosion). Kristoferson Spräng. 95 (1928).
Spalt I 547 band 12, 1933