| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INJICIERA in1jisie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, l. INJICERA in1jise4ra, resp. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INJEKTION, INJEKTOR.
1) (i fackspr.) inspruta (ngt); äv. göra injektion på l. i (ngn l. ngt). — särsk.
a) med. o. fysiol. i fråga om injektion i levande människo- l. djurkropp av vätska (ofta läkemedel l. näringsmedel avsett att upptagas av kroppen); jfr INJEKTION 1 a, INFUNDERA 1. Berzelius Kemi 4: 136 (1827). (Man har) genom att injicera kaniner med utpressad saft från jästsvampen .. kunnat visa, att (osv.). Lidforss Kås. 1: 12 (1908). Vidare injiceras (vid hjärtsynkope) hjertstimulantia. LbKir. 1: 443 (1920).
b) anat. o. patol. i fråga om injektion av fixerande massa l. färgvätska o. d. i (blod)kärl på lik l. död djurkropp för underlättande av preparation; jfr INJEKTION 1 b. Retzius BrefFlorman 32 (1825).
2) [utgående från 1 b] i sht med. o. patol. med saksubj. med avs. på blodkärl (i sht de små, i normalt tillstånd för blotta ögat osynliga kärlen): fylla med blod o. därigm göra tydligt framträdande; oftast i p. pf. ss. adj.; jfr INJEKTION 2. Livligt injicierade kärl. Inflammationen har injicierat kärlen, har medfört injiciering av kärlen. LbKir. 2: 126 (1922).
3) geol. i pass., om magma: (av trycket i jordens inre) trängas l. pressas in mellan sedimentära lager; jfr INJEKTION 3. Fennia VIII. 3: 119 (1893). SD(L) 1898, nr 104, s. 3.
Spalt I 549 band 12, 1933