Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INJEKTION in1jäkʃω4n l. -ek-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -ject-)
Etymologi
[jfr t. injektion, eng., fr. injection; av lat. iniectio (gen. -ōnis), vbalsbst. till iniicere (se INJICIERA)]
vbalsbst. till INJICIERA.
1) motsv. INJICIERA 1: insprutning; ngn gg konkret om den mängd som insprutas på en gång. — särsk.
a) med. o. fysiol. motsv. INJICIERA 1 a; jfr INFUSION 2. CollMedP 11/10 1704. Gynther ConvHlex. (1846; konkret). Hygiea 1860, s. 663. Försök .. att utröna, om afsevärda mängder näring kan tillföras organismen genom subkutan injektion. MedMånRevy 1897, s. 129. — jfr BAKTERIE-, MORFIN-, SERUM-INJEKTION m. fl.
b) anat. o. patol. motsv. INJICIERA 1 b. Retzius BrefFlorman 32 (1825). ASScF 3: 586 (1852).
c) tekn. införande av fluidum i ett rum; särsk. om inmatning av vatten i ångpanna medels injektor; i sht i ssgr. TT 1872, s. 187. Smith (1916).
2) med. motsv. INJICIERA 2: det förhållande att blodkärl äro injicierade. Hygiea 1919, s. 87. LbKir. 2: 127 (1922).
3) geol. motsv. INJICIERA 3: framträngande av magma mellan sedimentära lager; äv. konkret om eruptiv bärgart bildad gm dylikt framträngande. Basalt- och trappgångar, som blifvit fylda genom injektion nedifrån af en glödande het massa. Holmström Geol. 134 (1877). Nathorst JordH 675 (1892; konkret).
Ssgr (i fackspr.; till 1): (1 c) INJEKTIONS-KONDENSERING. tekn. (numera mindre br.) jfr -KONDENSOR. TT 1874, s. 123. Därs. 1876, s. 87. —
(1 c) -KONDENSOR. (numera mindre br.) tekn. kondensor där avkylning åstadkommes gm insprutning av kallvatten; motsatt: ytkondensor. TT 1876, s. 87. —
(1 b) -KONST. anat. o. patol. De orter, hvaräst dissections och injections konsten bäst och trägnast drifvas. Linné Bref I. 1: 133 (1747). Fries ÅrsbVetA 1834, s. 157. —
-METOD. särsk. anat. o. patol. till 1 b. Florman BrefRetzius 12 (1825). Wirén ZoolGr. 1: 83 (1896). —
(1 c) -PUMP. tekn. pump avsedd att införa fluidum i arbetscylinder o. d. TT 1871, s. 68. JernkA 1900, s. 438. —
(1 a) -SPRUTA, r. l. f. med. spruta med ihålig nålspets för införande av läkemedel o. d. i flytande form i kroppen. Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 1: 464 (1920). —
(1 c) -ÅNGA, r. l. f. tekn. i injektor värksam ånga. TT 1887, s. 42.

 

Spalt I 548 band 12, 1933

Webbansvarig