| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKOMMA in3~kom2a, äv. iŋ3~, v. -kommer, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för övr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); jfr INKOMMA, f., INKOMST.
1) i fråga om förflyttning till rum l. lokalitet (ort, ställe) l. område (rike, provins o. d.): komma in; äv.: komma till den plats där man befinner sig (ofta: in i landet); äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. G1R 1: 28 (1521). Nær christendomen hær först inkom. Därs. 4: 253 (1527). Thet fordom inkombne Påweska missbruuket. KOF II. 2: 231 (c. 1655). En farlig hop boskap och småkreatur voro inkomne i ärtåkrarne. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Inkommen nära midten af landet, kan den försvarande Arméen inom 2 à 3 dagar draga till sig 60 à 70,000 man. Platen SvFörsv. 32 (1828). En stund, sedan vi kommit ut på öppna hafvet, inkom fartygets befälhafvare .. i min hytt. De Geer Minn. 1: 260 (1892). (Under storhetstiden) inkommo från Tyskland en mängd af vårt språks allra vanligaste ord. Schück o. Lundahl Lb. 1: 12 (1901). — särsk.
a) i sht tullv. om handelsvara: bliva införd i riket, importeras; i p. pr. äv. i oeg. l. överförd anv. (jfr d): som har avseende på importerade varor, särsk. (i fråga om ä. förh.) om tulltaxa o. sjötullkammare. Den inkommande (tull-)Taxan är ännu i Sverige aldrig vorden tryckt. CBonde (1658) i HSH 6: 168. RF 1809, § 60. Hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och journalisering. SFS 1906, nr 38, s. 55.
b) om säd, hö o. d.: bliva inbärgad. Säden är wååt inkommen vthi sommers. G1R 19: 324 (1548). Broocman Hush. 1: 96 (1736).
c) komma in (från landet o. d. till staden). Tieck, hvilken .. för ett par dagar se’n inkommit till staden, bor i samma hus. Atterbom Minn. 613 (1819). Han kan först inkomma till staden sednare på förmiddagen. Geijer Brev 426 (1844).
d) mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. (jfr a). OPetri Clost. D 3 a (1528). Vthi andra mina vthgångne arbete äre någhra feel inkomne. Phrygius HimLif. B 3 b (1615). Sedan barnen äro inkomne i verlden, blifva de märkeligen förstörde. Nohrborg 147 (c. 1765). Hufvudet böjes så mycket till höger och framåt som erfordras, för att högra ögat skall inkomma i sigtlinien. EldhandvFältartill. 52 (1887). Akanthusbladet och akanthusrankan inkommo på 400-talet i arkitekturen. Hahr ArkitH 87 (1902). — särsk.
α) bliva intagen l. upptagen l. invald (i inrättning l. korporation l. samfund o. d.); äv.: få anställning l. komma in (i ämbetsvärk o. d.). RARP 2: 63 (1634). De finske adelsmän, som begäre inkomma på Riddarehuset. RP 6: 290 (1636). KOF II. 2: 371 (c. 1655; i fråga om intagande på sjukhus). Bolinus Dagb. 16 (1666; i fråga om upptagande i kloster). Klagomål öfver den i embetsverken inkomna ungdomens ovitterhet och vankunskap. Järta 2: 440 (1826). Såsom qvarstående i utländsk tjenst kunde han icke inkomma i sekreta utskottet. Malmström Hist. 3: 201 (1870).
β) i fråga om inskrivande l. antecknande i skrivelse l. bok o. d.: införas, insättas. Och hade Tomos a[n]nerled[es] latit th[et] i[n]ko[m]ma j tenkiebokena æn som køpet war rætzliga tilgååt. OPetri Tb. 253 (1528; uppl. 1929). Ett sådant extrakt .. visar endast, att summorna inkommit på rätta sidor. Smedman Kont. 1: 26 (1872).
γ) om ljus: infalla (gm öppning o. d.). Almqvist DrJ 363 (1834). Ljuset inkom genom en öppning i taket. NF 1: 1289 (1876).
δ) (tillf.) om biväg l. biflod, i uttr. inkomma i (väg l. flod l. sjö), stöta till l. utmynna i (väg resp. flod osv.). Tiselius Vätter 1: 14 (1723). Landsvägen når efter omkr. 3 km från Ingelskvarn byn Solberga, hvarest vägen från Rättviks kyrka inkommer. TurHb. 1: 26 (1894).
ε) spelt. komma in; nästan bl. i p. pf.
α’) i brädspel: i enlighet med tärningskasten få tillfälle att placera utslagen bricka (de utslagna brickorna) på fritt fält (fria fält). Östergren (1928).
β’) i kortspel: taga ett ”stick” o. därigm få utspelsrätt. Düben Talism. 5: 33 (1818). Östergren (1928).
ζ) i fråga om ingående på (ny) fråga, (nytt) ämne o. d.: börja avhandla; beröra; övergå (till); i förb. med bestämning inledd av prep. på. Samtalet .. inkom derefter på lärda ämnen. CFDahlgren 4: 123 (1831). (Författaren) inkommer .. på frågorna om klosterlöften. Svedelius i 2SAH 49: 101 (1873). Östergren (1928).
η) (†) komma l. råka (i viss belägenhet l. visst förhållande o. d.). Hagström Herdam. 2: 229 (cit. fr. 1688). Swenska ord; som vtur bruket komne, eller i bruket ännu ei inkomne äro. Swedberg Schibb. 219 (1716). Beder, at I icke mågen inkomma uti frestelse. Bælter JesuH 6: 213 (1760). Tvenne personer äro redan inkomna i samtal. Almqvist Luna 107 (1835).
ϑ) (†) i p. pf., om sak, dels: som kommit i bruk l. blivit vanlig (ngnstädes), dels: som kommit in o. satt sig fast, inrotad. Then inkomna wanan aff onskan hindrar thet (dvs. bättring). Ekman Siönödzl. 488 (1680). Knöppling af Spetsar är af ålder inkommen i Warberg. Barchæus LandthHall. 50 (1773). Nordin i 2SAH 3: 45 (1801).
ι) (†) refl.: få sysselsättning (med ngt). Den som icke kunde sigh inkomma med handtwärck, han skulle .. blifwa bonde. RARP V. 1: 26 (1652).
2) i p. pf.: insatt, förtrogen, förfaren.
a) (numera företrädesvis i Finl.) med bestämning inledd av prep. (ut)i: insatt i l. förtrogen med ngt, bevandrad l. förfaren l. kunnig l. hemma i ngt. Herr Assessoren Benzellstierna, som uti bergsväsendet mycket är inkommen. VetAP 1: 183 (1740). Heikel Filol. 90 (1894; efter handl. fr. c. 1721). En i våra hemslöjdförhållanden inkommen person. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 133. Segersvärd var mer än vår tids genomsnittspräster inkommen i svenska språket och undvek det ej, hvilket svensktalande präster (i Finl.) nuförtiden ju ofta göra. Ahrenberg Männ. 4: 4 (1909). Nilsson FestdVard. 105 (1925).
b) med bestämning inledd av prep. med: förtrogen med ngn l. ngt.
α) (numera bl. i vissa trakter, vard.) som kommit på förtrolig fot med ngn, som vunnit ngns förtroende l. tillgivenhet l. är väl anskriven hos ngn. Rondeletius 40 (1614). Her Andherss Molander, han är oss wäll till måtto, och är inkommen medh Församblingen. VDAkt. 1664, nr 155. Möller (1790, 1807).
β) (†) hemfallen åt ngt (last, ovana, synd o. d.). Swedberg SabbRo 3 (1700, 1710). The som med dryckenskap inkomne äro, leggia then wanan intet af. Dens. Dödst. 434 (1711). Sahlstedt CritSaml. 612 (1765).
γ) (†) förfaren l. bevandrad l. hemmastadd l. inne i ngt, förtrogen med ngt, som har lärt l. tillägnat sig ngt. Stiernman Com. 4: 990 (1687). När tu äst wel inkommen med Gudz fruchtan skalt tu (osv.). Swedberg Cat. 171 (1709). Han var synnerligen inkommen med bärgsväsendet. BtVLand 5: 182 (1764).
3) i fråga om uppnående av bestämmelseort l. mål: ankomma, anlända, ingå; äv. om underrättelse o. d.: ingå; utom i a, b, c, d, e numera nästan bl. om (handels-, rå-)vara: komma till affär l. fabrik (för försäljning resp. för bearbetning till fabrikat). Ett lager av nyligen inkomna apelsiner bortslumpas. Thet korn som inkommit ær til slåthet j Stocholm. G1R 4: 89 (1527). Underrättelse inkommer. Cavallin (1875). SFS 1907, Bih. nr 72, s. 21. — särsk.
a) (i fackspr.) om fånge: ankomma (till) o. bliva insatt (i fängelse l. häkte); med bestämning inledd av prep. till, förr äv. uti. (Fångarnas) inkommande uthi fängelset. SthmStadsord. 2: 368 (1714). År, månad och dag, då arrestanten till häkte inkom. SFS 1839, nr 30, s. 2. Därs. 1915, s. 1617.
c) (i fackspr.) om fartyg: inlöpa, ankomma (till hamn). Chiliska fartyg skola i Svenska hamnar behandlas, vid både inkommandet och utgåendet, på samma sätt som inhemska fartyg (osv.). SFS 1851, nr 11, s. 1. Höjer Sv. 2: 758 (1878).
d) (numera knappast br.) postv. om brev o. post: ankomma (till postanstalt). Alle breff, så inkompne som uttgångne. RP 6: 131 (1636). LReg. 239 (1648). Dalin Arg. 1: 261 (1733, 1754). Auerbach (1909).
e) telegr. dels om ledning l. ström: gå in till telegrafstation (från annan ort), dels om telefonsamtal l. signal: komma till apparat; i sht i p. pr. Nyström Telegr. 24 (1869). Hvarken inkommande eller utgående signal höres. Dens. Telef. 95 (1885). Ekeberg Telef. 1: 283 (1920).
4) (i skriftspr.) i fråga om insändande l. inlämnande av skrivelse l. skrift (i sht anhållan, uppgift, redovisning, besvär o. d.), i sht förr äv. av betalning till myndighet(sperson).
a) med subj. betecknande person (l. samling av personer); numera bl. i förb. med bestämning inledd av prep. med: ingå med l. insända l. inlämna ngt; förr äv. i uttr. inkomma emot ngn, inkomma med genmäle. HSH 31: 321 (1662). The ther penningar vtaf Banco optaget, (äro) medh betalningen vppå föresattan termin icke .. inkomne. Stiernman Com. 3: 210 (1664). När ett Regalt Giäll blifwer ledigt, (skall biskopen) inkomma med förslag på them, som han weet wara .. skickelige och wärdige. Kyrkol. 19: 10 (1686). Schultze Ordb. 2173 (c. 1755). Trankokeriegarne inkommo .. med en underdånig supplik. Carlén Skuggsp. 1: 201 (1861, 1865). De båda ofrälse stånden anhöllo att till nästa riksdag få inkomma med påminnelser. Svedelius i 2SAH 55: 128 (1878). Wrangel TessPal. 19 (1912).
b) med saksubj.: bliva inlämnad l. insänd l. hänskjuten, ingå. Inkommer i medler tijdh intet advis ifrån Stådthollaren (osv.). RP 6: 68 (1636). Ej må Lagman förr ifrån Tinget fara, än han utslag eller dombref gifvit i hvarje sak, som til honom inkommen är. RB 3: 5 (Lag 1734). Enligt samma dag inkommen polisrapport .. hade den namnkunnige författaren Almqvist rymt. De Geer Minn. 1: 132 (1892). SFS 1908, nr 53, s. 6.
5) om fordran, skatt, bidrag, betalning, vinst o. d.: inflyta, bliva inlämnad l. inlevererad, komma in. All tiendhen ær granneligha inkommen. G1R 3: 33 (1526). Hwad af den infodrande Skulden kan wara inmant och inkommit. BoupptSthm 2/10 1679. Inkomna och utgifna penningar. Smedman Kont. 2: 4 (1872). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ande, konkret: inkomst. Spegel 205 (1712).
6) om gods, egendom o. d.: bliva införlivad (med ngt) l. lagd (till ngt); numera bl. (i fackspr., i sht jur., mindre br.) med bestämning inledd av prep. (ut)i, förr äv. till; förr stundom i abs. anv.: tillföras boet. Woro samma godz inkomne til k: ma:ttz arff och egit. Rääf Ydre 3: 403 (i handl. fr. 1594). Härvid (dvs. i fråga om kommunikabel egendom) fästes icke ringaste afseende derå, huruvida egendomen inkommit genom mannen eller hustrun allena eller genom bådadera. Olivecrona LagbGift. 134 (1851). Inkomster, d. ä. värden som inkomma eller ingå uti subjektets förmögenhet. EkonS 1: 7 (1891); jfr 5.
7) (†) komma till stånd, äga rum; infalla, inträffa; äv. med indirekt obj.: hända l. drabba (ngn). UppsDP 21/12 1598. Sängelaget war inkommitt. VDBötB 1627, s. 563. HSH 31: 5 (1663). Huruledes oss nu nyligen .. en hiertans sorgh är inkommen. VDAkt. 1667, nr 261. Ifrån kiällen går uhr Jorden och till des kiälen inkommer. VRP 1698, s. 366.
Spalt I 578 band 12, 1933