| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKOMST in3~kom2st, äv. iŋ3~, r. l. f. (m. Sahlstedt, Ahlman (1872)) ((†) n. SUFinlH 1: 122 (1601)); best. -en; pl. -er.
1) (numera föga br.) till INKOMMA, v. 1 o. 3: inkommande, ankomst, inträde; förr äv. konkret om ställe där man kommer in ngnstädes, inkörsport, entré. RA I. 4: 236 (1597). KOF II. 2: 294 (c. 1655). På Kongl. Djurgården, straxt vid inkomsten, .. finnes å gamla Tracteurs-Stället godt Svagdricka til salu. DA 1771, nr 168, s. 4. Vid Odens inkomst regerade .. Gylfe i Sverige. Botin Hist. 1: 15 (1789). Vid patientens inkomst på lasarettet var diagnosen (osv.). Hygiea 1860, s. 652. Tider för .. fartygens inkomst. SD(L) 1893, nr 223, s. 4. Efter inkomsten å gården stäldes färden in i den s. k. Anderstugan. UpplFmT VII. 1: 28 (1913).
a) (†) abstr.: inkommande, inflytande. Jnfordrande Skuldh af åthskillige Herrar efter vpsattz som weedh inkompsten kommer Modren och Barnen till dehlningz. BoupptSthm 2/6 1669.
b) konkret.
α) avkastning, ränta, behållning; förr ofta med genitivattribut l. possessivpronomen angivande det som ger avkastningen. G1R 28: 288 (1558). RARP 1: 73 (1627). Ära din Herra och Gud af alt det goda du njuter; / Af dine förstlings frukt, samt åkrens afrad och inkomst. Nicander SalOrdspr. 6 (1760). Ett kapital mätes icke efter dess summa, utan efter dess ränta eller inkomst. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 197 (1854). Hela inkomsten af skogarna och godset skulle afsättas till förräntande och amortering af skulden. De Geer Minn. 1: 113 (1892); jfr β. Hela inkomsten af konserten tillfaller de nödlidande. WoH (1904).
β) vad som mer l. mindre regelbundet inflyter från en förvärvskälla (fastighet, kapital, arbete, rörelse) l. (i fråga om stat o. kommun) skattekälla; äv. om var särskild av de olika posterna i vad som sålunda under en viss period (t. ex. ett år) inflyter från en förvärvskälla l. skattekälla. Inkomst av kapital, av arbete, av fastighet, av godstrafik. Ha, sitta med goda, stora, höga, små inkomster, en mager inkomst. Hans befattning ger honom nära 10000 kr. i årlig inkomst. Aldrig gingo inkomster och utgifter ihop för honom. Tillfälliga inkomster, inkomster som erhållas gm tillfällig förvärvsvärksamhet; motsatt regelbundna l. fasta inkomster. Inkomst in natura (t. ex. bostadsförmån, kost, stat åt fast anställd landtarbetare). Beskattningsbar (års)inkomst, efter avräkning av i skattelagen fastställda avdrag. Ren l. fri inkomst (ekon.), inkomst vars användande för konsumtionsändamål icke i o. för sig minskar inkomsttagarens vid en periods början förefintliga förmögenhet (i motsats till bruttoavkastning som delvis måste gå till driftkostnader). Reell inkomst (ekon.), sammanfattningen av de ekonomiska nyttigheter som medelst pänningeinkomsten kunna anskaffas. RA I. 1: 479 (1546). Cammarherrarne (i räkningekammaren) äga .. Rijksens inkompst förmera och eij förminska. Lagförsl. 28 (1609). Emedlertid vare han vid sin lön och öfriga tjensten åtföljande inkomster bibehållen. RF 1809, § 38. Enär större delen af befolkningen i nutidens civiliserade samhällen är hänvisad på arbetslön såsom sin enda eller åtminstone hufvudsakliga inkomst. EkonS 1: 425 (1894). Landskommunernas samtliga inkomster år 1893 utgjorde i runda tal nära 28 mill. kr. Aldén Medb. 2: 48 (1896). Dagen, då en inkomst influtit eller en utgift verkstälts. RiksdRevStatsv. 1902, s. 308. SFS 1920, s. 2068. (Han hade) en registrators syssla, .. Han hade även andra .. inkomster. Hallström Händ. 74 (1927). — jfr ACCIS-, ALTAR-, ARBETS-, BI-, BILJETT-, BRUTTO-, DEKANATS-, DOMÄN-, EXTRA-, FÖRETAGAR(E)-, JÄTTE-, KAPITAL-, KASSA-, KRONO-, KYRKO-, LÖNE-, MER-, NATIONAL-, NETTO-, NÄRINGS-, PÄNNING-, RÄNTE-, SPORTEL-, STATS-, TOTAL-, TRAFIK-, TULL-INKOMST(ER) m. fl. — särsk. i inskränktare anv., dels: nettoinkomst, dels: beskattningsbar (års)inkomst. Han skattar för över 10 000 kronors inkomst. Avbränningarna blevo så stora att han fick en ganska blygsam inkomst av sitt stora landtbruk.
-BERÄKNING. jfr -FÖRSLAG. Liljecrona RiksdKul. 205 (1840). Förslag till inkomstberäkning .. för postverket. SFS 1909, nr 177, s. 5. —
-BESKATTNING. NDA 1876, nr 268, s. 2. Den för inkomstbeskattningen taxerade inkomsten. Kuylenstierna Statsmaskin. 15 (1926). —
-BETÄNKANDE, n. (†) den del av riksstaten som upptager de beräknade inkomsterna. Geijer Brev 252 (1829). Stenhammar Riksd. 1: 71 (1834). Björkman (1889). —
-BEVILLNING. (i fråga om förh. före 1929) förvaltn. bevillning (se d. o. 3 c β) som (till sin väsentliga del) utgjordes för inkomst av kapital o. arbete. Linde Kam. 67 (1852). SFS 1910, nr 116, s. 6. Därs. 1920, s. 2074. —
-BOK; pl. -böcker. (inkomst- 1873 osv. inkomsts- 1639) (numera mindre br.) bok för bokföring av inkomster; särsk. i uttr. inkomst- och utgiftsbok. Schroderus Comenius 854 (1639; t. texten: Einnahmbuch). SFS 1918, s. 2858. —
-FÖRDELNING. statist. fördelning av inkomsten i ett land på olika inkomstklasser; äv.: fördelning av inkomsten på olika inkomstarter. EkonS 1: 432 (1894). 2NF 26: 189 (1917). Heckscher EoH 69 (1922). —
-FÖRSLAG. förslag till beräkning av inkomster under en viss, kommande period, vanl. ett år; i sht i uttr. inkomst- och utgiftsförslag, budgetsförslag. SFS 1862, nr 13, s. 19. Utgifts- och inkomstförslagen (för kommun) böra uppgöras före den 1 oktober varje år. Därs. 1913, s. 463. —
-FÖRSÄKRING. försäkr. livförsäkring varvid det försäkrade kapitalet utbetalas med ett visst årligt belopp (i ”rater”) under ett visst antal år (o. icke på en gång). SvUppslB (1932). —
-GIVANDE, p. adj. (numera föga br.) inkomstbringande. CHAnckarsvärd (1817) i HTSkån. 4: 77. Inkomstgifvande företag. Sthm 1: 241 (1897). —
-HUNDRA(DE), n. (i sht förr) förvaltn. inkomst av hundra kronor ss. enhet vid utdebitering. Fr. o. m. 1910 utgöras stadsutskylder och landstingsskatt .. efter inkomsthundrade. 2NF 14: 658 (1910). —
-JOURNAL. journal för bokföring av inkomster; särsk. i uttr. inkomst- och utgiftsjournal. SFS 1908, Bih. nr 93, s. 2. Därs. 1926, s. 1016. —
-KLASS. var särskild av de klasser vari inkomster uppdelas efter sin storlek (t. ex. under 3000 kr., mellan 3000—5000 kr. osv.). De tillhöra samma inkomstklass. AB 1898, nr 250, s. 3. —
(2) -KORT, n. spelt. kort varmed man har utsikt att taga spel o. därigm komma in. HandlednBridge 36 (1904). Lundgren Koppel AuktBr. 37 (1923). —
-KRONA. (föga br.) förvaltn. skattekrona; jfr -HUNDRA(DE). Så länge denna skatt (dvs. inkomst- o. förmögenhetsskatten) uppgår till över 5 öre pr inkomstkrona. SvD(A) 1922, nr 134, s. 5. —
-KÄLLA. ”källa” till inkomst; jfr FÖRVÄRVS-, SKATTE-KÄLLA. Bergfalk Beskattn. 30 (1832). Åkerbruk och boskapsskötsel äro Danmarks viktigaste inkomstkällor. Rönnholm EkonGeogr. 68 (1907). —
-LÄNGD. förvaltn. taxeringslängd över taxeringen, t. o. m. 1928 till inkomstbevillning, numera till kommunal inkomstskatt o. till statlig inkomst- o. förmögenhetsskatt. SFS 1910, nr 117, s. 14. Därs. 1920, s. 2101. —
-POST. i fråga om bokföring. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 19, Bil. s. 35. Alla under månaden förekomna inkomst- och utgiftsposter. SFS 1894, nr 95, s. 9. —
-SIDA. i balansräkning, kassabok o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Odhner G3 1: 503 (1885; bildl.). DN(A) 1930, nr 354, s. 3. —
-SKATT. förvaltn. (direkt) skatt på (en fysisk l. juridisk persons) inkomst under viss inkomstperiod (kalenderår l. räkenskapsår) varvid åtnjuten inkomst (efter vissa avdrag) utgör grund för skattskyldigheten o. varvid inkomstens storlek, eventuellt i viss mån äv. dess art, är avgörande för skattebeloppet. Inkomst- och förmögenhetsskatt, i fråga om förh. i Sv., benämning på den till staten erlagda inkomstskatten, vilken är kombinerad med en förmögenhetsskatt beräknad på 1/60 av förmögenheten. Partiell inkomstskatt, skatt utgående på bl. ett l. vissa slag av inkomst, motsatt allmän inkomstskatt. AB 1845, nr 2, s. 2. Fahlbeck NatFörm. 6 (1890). Inkomstskatten eller, rättare, inkomst- och förmögenhetsskatten .. beräknas inbringa 138 miljoner kronor. Kuylenstierna Statsmaskin. 106 (1926). —
-STAT. förslag till inkomstberäkning för en viss, kommande period, vanl. ett år; i sht i uttr. inkomst- och utgiftsstat, budgetsförslag. SFS 1862, nr 16, s. 15. Inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan. Därs. 1905, nr 34, s. 12. —
-TAGARE. person som åtnjuter inkomst. NDA 1876, nr 270, s. 2. De lägre inkomsttagarna. DN(A) 1930, nr 298, s. 32. —
-TITEL. var särskild av de rubriker under vilka inkomster införas i räkenskaper; äv. om sammanfattningen av de olika inkomsterna under en dylik rubrik l. om den inkomstkälla som en dylik rubrik representerar; i sht i fråga om statsbudgeten. KrigVAH 1830, Tal s. 77. SFS 1908, nr 50, s. 2. NordT 1929, s. 147. —
-ÖKNING. PT 1892, nr 243, s. 3.
B (†): INKOMSTS-BOK, se A.
Spalt I 585 band 12, 1933