| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRETAGARE fö3re~ta2gare l. fœ3-, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) (numera bl. tillf.) person som företager l. utför ngt. LBÄ 23—24: 134 (1799). Efter denna tid gjordes flerfaldiga ballonguppstigningar, af hvilka flera slutade olyckligt för företagarne. KafGeijerstam i OoB 1892, s. 332.
2) [jfr t. unternehmer, fr. entrepreneur] i sht nat.-ekon. ledare l. ägare av ett ekonomiskt företag, person för vars räkning o. risk ett ekonomiskt företag skötes; särsk.: företagsledare, driftherre. Leffler NatEkon. 97 (1881). Jordegare, företagare .. och arbetare äro de tre väsentliga klasserna i hvarje borgerligt samhälle. EkonS 1: 105 (1891). Småbrukaren är själf företagare och arbetare. LfF 1912, s. 212.
-VINST. Kooperationen afser att låta arbetarne själva erhålla företagarevinsten, dock mot att de också löpa risken. EkonS 1: 235 (1891). Företagarvinst, d. v. s. ett överskott av försäljningspriset för företagets produkter utöver produktionsutläggen för arbete, jord och kapital. Sommarin EkonL 1: 141 (1915).
Spalt F 2620 band 9, 1927