| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRETAGA fö3re~ta2ga l. fœ3-, v.1 -er, -tog, -tagit, -tagen; l. (i sht vard.) FÖRETA ~ta2, pr. -tar; se för övr. TAGA. vbalsbst. -TAGAN (†, Kolmodin QvSp. 1: 162 (1732)), -TAGANDE, -TAGELSE (†, GR 1: 33 (1522), QLm. I. 3: 3 (1833)), -TAGNING (†, GR 4: 434 (1527), SP 1780, s. 258); -TAGARE (se d. o.); jfr FÖRETAG.
1) (†) taga l. kalla (ngn) inför sig; taga (ngn) i förhör; anträffat dels i uttr. företaga sig ngn, dels i uttr. företaga ngn skarpt, taga ngn i strängt förhör. Iagh (har) förklagat henne hoos hennes skrifftefader, huilcken henne skarpt företogh, med befalldning, hon skulle begifwa sigh igen till sin Man. VDAkt. 1680, nr 238. Önskandes högwördige Herr Biskopen wille företaga sig wederbörande, och förehålla dem hwad äntelig påföllia lährer, om man (osv.). Därs. 1692, nr 260.
2) (†) med avs. på mening, sinnesstämning o. d.: antaga, (börja) hysa l. omfatta; äv. i uttr. företaga sig (ngt). (Prästerna) Seghie .. strax at wj wele företagha een ny thro och lotthers lærdhom. GR 3: 164 (1526). Therföre will storligen aff nödenne ware, att wij oss icke för mycken säkerheet företage, vten wåre saker .. i god achtt .. haffwe. Därs. 17: 378 (1545). Hwadh sinne och åhåga the effter then dagen sigh företaga och om beflita skole. Bureus Suml. 79 (c. 1600).
3) (i skriftspr.) upptaga (ngt) till behandling, granskning, avgörande o. d.; behandla, handlägga; utom i uttr. företaga (ngt) till behandling, granskning o. d. numera nästan bl. (i sht jur.) i fråga om behandling inom rådplägande l. beslutande församling, särsk. i fråga om behandling av mål vid domstol o. d. RA 3: 85 (1593). Hvar och en anklagad skall vara försäkrad, det hans sak innom en viss kort tid skall företagas och afgöras. Boëthius Naturr. 188 (1799). Det har väl varit värdt att företaga denna sak till sträng granskning. Schlyter JurAfh. 2: III (1879). Den 4 april företogs ståthållarfrågan i norskt statsråd. De Geer Minn. 1: 198 (1892). Cederschiöld Erikskr. 235 (1899). — särsk.
a) (†) behandla (ngt) i undervisningssyfte, undervisa i (ngt). (I första klassen) Företages Doctor Svedbergs Ludus litterarius Minor. Wallquist EcclSaml. 4: 497 (i handl. fr. 1724).
b) (†) i uttr. företaga om (ngt), förhandla l. överlägga om (ngt). GR 3: 257 (1526). Emedhan Keysar Maximilianus hölt Rijksdagh vthi Nörenbergh bleff ther .. förhandlat och företagit om then Påfwelige Legaten Raimundo. Schroderus Os. III. 1: 8 (1635).
c) i uttr. företaga sig (ngt); numera bl. ngn gg i predikostil i uttr. företaga sig (ngt) till betraktande o. d. Wele wij osz föreläste Ewangelium företaga, och vthi föliande trenne Puncter Christeligen betänckia. JMatthiæ 1: 37 (1658). En Domstol af Riksens Råd .. företog sig strax detta mål. Dalin Hist. III. 1: 140 (1761). Denna gång vilja vi företaga oss till betraktande det mål, som Herrens Jesu uppenbarelse sätter för oss personligen. Rudin OrdUngd. 1: 32 (1889, 1894).
4) (†) föresätta sig (ngt), besluta l. bestämma sig för (ngt); äv. i uttr. företaga sig (ngt). Komme ther och monge jbland som ey wore retsinnige munkar som thet liffuerne tilkraffde som the hadhe företaghet. OPetri Clost. A 2 b (1528). (De) önskade hånom lycko på sin företagne reeso. RP 2: 27 (1630). ÖoL (1852). — särsk.
a) i uttr. företaga (ngt) i sitt hjärta. Hwarföre hafuer tu sådant företaghit j titt hierta? Apg. 5: 4 (NT 1526; Bib. 1917: få .. i sinnet).
b) i uttr. företaga sig (att) göra ngt, föresätta sig l. besluta sig för att göra ngt. GR 1: 34 (1522). The warda icke afflåtandes aff alt thet the haffua sigh företaghit at göra. 1Mos. 11: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: besluta att göra). Philippus II hade sigh alldeles företagit, medh strängheet thet så kallade Kiätterijet at vthrota. Brask Pufendorf Hist. 257 (1680).
c) i uttr. företaga sig (ngt), övergående i bet.: åtaga sig (ngt). Hvar igenom vij .. förorsakade och trängde blifve oss sådane svåre last och börda at företaga. GR 29: 536 (1560). Sahlstedt (1773).
d) ss. vbalsbst. -ande, -else, -ning, uppsåt, avsikt, föresats, beslut. Aff gudelige företagelse .. haffua (de) sigh saa företagiid .. sticthe .. et Cappel. GR 1: 33 (1522). Därs. 6: 99 (1529). The, som ähre feste och icke vilia vigias, them skall man settie vtur församblingen, så lenge (dvs. till dess) the vilie fulborda sitt företagande. SynodA 2: 4 (1583). Ekblad 376 (1764).
5) gripa sig an l. taga itu med (ngt); påbörja; numera bl. ngn gg i uttr. företaga sig (ngt). The måå öffueruäge hurw thett ärannde skall bästt företages. GR 1: 128 (1523). (Vi) wiliom ath tw thet aluarligha företager. GR 3: 106 (1526). (Det drog) på tiden innan jag kom att arbetet mig företaga. Johansson Noraskog 1: 3 (i handl. fr. 1785). Sedan det n(ya) t(estamentet) var färdigt, företog Luther genast det gamla. Reuterdahl InlTheol. 237 (1837). Björkman (1889). — särsk. (†) i uttr. sätta (ngt) i företagande, gripa sig an med (ngt), sätta i värket. Fennia XVI. 3: 13 (i handl. fr. 1755).
6) göra (ngt), förrätta, utföra; numera nästan bl. med abstr. obj. betecknande en (enskild) handling o. d.; stundom svårt att skilja från 5.
a) (i sht i skriftspr.) tr. Företaga en undersökning, en operation, ett operativt ingrepp. Företaga nödiga åtgärder, grävningar, reparationer. Företaga en promenad, en utflykt, en expedition. At .. I wele .. Eder icke vpäggia låta, något emot oss at företaga. GR 1: 25 (1521). Gudh (skall) welsigna tigh j alla tina gerningar, och j alt thz tu företagher. 5Mos. 15: 10 (Bib. 1541). Företaga .. nödiga förbättringar (på skeppet). Humbla Landcr. 245 (1740). Kronprinsen företog .. en resa till Norge. De Geer Minn. 1: 166 (1892). Förklaras hela valförrättningen olaglig, föranstaltar magistraten om ofördröjligt företagande av nytt val. SFS 1920, s. 2347. — särsk.
α) (†) i en mängd uttr. o. förb., särsk. med avs. på samtal, umgänge, korrespondens, sammankomst, andakt, högtid, försummelse, förräderi, misshandel m. m.: föra; underhålla; öva; idka; hålla; begå; jfr b α. Ath .. inghen forswmilsze (måtte) företagas. GR 3: 105 (1526). Tagha sigh .. til wahra, at han ingen gemenskap eller Samtal företagher medh them. L. Paulinus Gothus Pest. 9 b (1623). Han hade ofta tilförene varit sinnad, at företaga et .. möte. Celsius G1 1: 380 (1746). Der företogs någon andakt. Bælter Cerem. 35 (1760). — särsk.
α’) i pass. opers. i uttr. (det) företages allvarligt, det går allvarligt till, det är allvar(ligt). Her wil thå wist ecke länger lekas, här är thå ecke mykin trygheet, mädhan thet såå alwarligha företaghes. OPetri MenFall K 6 b (1526).
β’) med inf. med att ss. obj., = b β. GR 7: 190 (1530). Och du, en kungason, har kunnat företaga, / Att som en usel skurk ditt svärd mot qvinnor draga? Bäckström Rol. 18 (1876).
γ’) med konkret obj.: tillvärka, göra, utföra, uppföra. HB 2: 212 (1573). Fasta murverk (hava) först efter christendomens införande blifvit företagna i Norden. Brunius GotlK 3: 188 (1866).
β) (†) i p. pr. med pass. bet.: som företages l. skall företagas; företagen. Efter .. många kunna mena, at hans företagande buller .. icke väl utan wapen och wärja stillas kan. HSH 10: 58 (1596). Vår .. nu företagande resa. KungörReger. 2/7 1793, s. 3.
γ) (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: företagsam, tilltagsen. Serenius R 1 b (1734). Hertig Magnus, en man af hugstort sinne och moget förstånd, djerf och företagande. Strinnholm Hist. 4: 514 (1852).
b) refl.; stundom övergående i bet.: sysselsätta sig med (ngt); jfr TAGA SIG FÖR. OPetri Clost. A 1 b (1528). Foretage siig någen fienthlig handell. GR 9: 249 (1534). Han företog sig aldrig ngt nyttigt. Cavallin (1875). Naturligtvis (kan) innehafvaren af en jordlott .. företaga sig hvad han vill med sin egendom. EkonS 1: 227 (1891). Det första adjunkten företog sig, .. var att förälska sig i prostdottern. Lagerlöf Troll 2: 54 (1921). — särsk.
α) i numera obr. anv.: hålla, öva, idka o. d.; jfr a α. Pfalszgrefwen och Hertigen v. Lotteringen, som samme försambling sigh nu företagit hafwe och thett speel mest drifwe. GR 17: 545 (1545). The danske förhoppes .. opå inbyrdes tvedrecht, som the svenske pläge sig .. företage. Därs. 24: 319 (1554). Flera orsaker göra .. att äfven i Stockholm mången företager sig boskapsskötsel. Almqvist Lad. 3 (1840).
β) med inf. med att (förr äv. utan att) ss. obj.: taga sig för att l. sysselsätta sig med att (göra ngt), ”finna på” att (göra ngt); äv. övergående i bet.: tillåta sig att, understå sig att (göra ngt); stundom tjänande bl. ss. en omskrivning av huvudverbet; jfr a α β’. Hurulunde alles wåres hättske .. fiender .. sig företage wele att öfwerfalle .. thette wårtt fädernes rijke Swerige. GR 14: 401 (1542). (Lénström) företager sig till och med att på eget bevåg stympa Bellman. SKN 1843, s. 166. Det är för ljust att sova. .. Därför företog jag mig att resa hitöver. Lagerlöf Holg. 1: 155 (1906).
γ) (†) med att-sats ss. obj. (De) haffwa sig företagit att dhe på alle Torgdagar och des emellan fara tijt in i Stadhen Arboga. GR 16: 558 (1544).
c) (†) ss. vbalsbst. -ande, -else, -ning, ävensom (i bet. β) -an, i konkretare anv.
α) (enskild) handling, åtgärd; företag. Haffuandis intet gott i sinnet medt slijk företagilsse. GR 5: 35 (1528). SP 1780, s. 258 (: företagningar). En alldrig så litet långväga resa var ett farligt företagande. Schröderheim Robertson 1: 108 (c. 1794). Kindblad (1871: Företagande).
β) handel o. vandel, görande o. låtande; uppträdande, beteende; jfr 7. Ath the göre eder nogon vnderuisning om hans væsendt och företagning. GR 4: 326 (1527). En rik välsignelse tin Gud befalla skal, / At vara i titt hus och företagan all. Kolmodin QvSp. 1: 162 (1732). I allt sitt företagande. Strinnholm Vas. 1: 50 (1819).
7) (†) i uttr. företaga sig (på visst sätt), uppträda, handla, bete sig, gå till väga. Några få som sigh i then motton vti dryckenskap eller ellies j theris öffuerdådigheet företagit haffua. GR 7: 282 (1531). Hure Hans Ma:tt achter sich företage emot tette Rijkes fijender. Därs. 16: 719 (1544).
8) (†) refl.: förkovra sig, ”ta sig”, komma sig; jfr FÖREKOMMA, v.1 I 9. Företog sig nu deras Rijke storligen. Reenhielm OTryggv. 33 (1691; isl.: stod .. med miklum bloma).
10) (†) taga (ngt) ss. ersättning för (ngt). Högmäles saker schole bliffwe straffede till liffwet och inge böter företages. LReg. 8 (1563; möjl. två ord).
FÖRETAGSAM, adj. till (5 o.) 6: som gärna inlåter sig på företag; driftig, energisk; initiativrik; äv.: tilltagsen; jfr ENTREPRENANT. Meurman (1846). Dalin (1852; angivet ss. nytt ord). Det är en lycka för Gotlands märkvärdiga kyrkor, att der funnits få så företagsamma eller rättare tilltagsna kyrkoherdar som (N. N.). Brunius GotlK 3: 234 (1866). Ödman VexlBild. 12 (1887, 1893). —
FÖRETAGSAMHET, r. l. f. driftighet, energi; initiativ(rikedom); äv.: tilltagsenhet. Överlämna ngt åt den enskilda företagsamheten. Brist på företagsamhet. Dalin (1852).
FÖRETAGSEN, adj. (numera knappast br.) företagsam. Dalin (1842; under entreprenant). Finlands mest företagsna och praktiska befolkning, Österbottens. Cygnæus 4: 237 (1858). Björkman (1889; med hänv. till tilltagsen). —
FÖRETAGSENHET, r. l. f. (numera knappast br.) företagsamhet. VFPalmblad i SvLittFT 1837, sp. 622. Klokskap, kraft och företagsenhet. Cygnæus 3: 256 (1861).
Spalt F 2616 band 9, 1927