| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRE- ssgr (forts.):
1) (†) till I 1, 7: inledande tal; inledning. Wij wele .. vthan wijdare företaal, komma til sielffue Psalmen. Botvidi 24Lijkpr. V 4 a (1628). Käranden skal thes inlaga kort och tydeliga fatta, utan alt företal och omsvef. RB 14: 5 (Lag 1734). Cederschiöld Riehl 1: 21 (1876).
2) till I 1, 7: förord (i början av en skrift). Linc. (1640). Hvar Bok .. skall hafva sitt Företal, deruti Autor gemenligen anförer .. det som, vid förekommande tilfälle, kan vara honom til försvar. Nordberg C12 1: XIV (1740). Lindgren Läkem. Företal (1918; rubrik).
3) (†) till I 12: tal till förmån för ngn l. ngt, rekommendation(stal), försvarstal. NJacobi NBengtsson B 3 b (1623). (Han) framstälte .. itt Företaal, medh hwilket han förursächtade Keysaren, hwij han så länge hadhe fördrögdt. Schroderus Os. III. 1: 93 (1635); möjl. till 1. Kolmodin TacAnn. 2: 74 (1835). —
-TALARE. [efter t. vorredner; jfr -TAL 2] (†) författare av företal till en bok o. d. SvLitTidn. 1819, sp. 493. TegnérPpr 115 (1819). 1790 ställde sig Kellgren såsom företalare i spetsen för de Fredmanska Samlingarna. Atterbom Siare VI. 1: 24 (1852). Därs. 2: 47 (1855). —
(I 7) -TALD l. -TALT, p. adj. (†) förut nämnd, ovannämnd. GR 5: 130 (1528). Så är nu ibland alle företalde Medel inthet, som snarare kan draga till Förmögenheet, än Köpenskap. Brahe Oec. 58 (1581). Som företaldt är. StadgExecut. 10/7 1669, s. A 4 b. Peringskiöld MonUpl. 19 (1710). —
(I 7) -TANKE. (†)
1) förutgående l. tidigare tanke; motsatt EFTERTANKE 4. Guds tanka (är) evigt .. den urbildliga, och Menniskans evigt den afbildliga; hvarför Guds tanka aldrig, liksom (dvs. såsom) vår, söndrar sig i företanka och efter-tanka. Atterbom PhilH 168 (1835). Eftertanken är god, men företanken bäst. Granlund Ordspr. (c. 1880); med anslutning till 2.
Spalt F 2620 band 9, 1927