| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERTANKE äf3ter~taŋ2ke, r. l. m.; best. -en; pl. (numera föga br.) -ar.
1) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. (ä.) t.] handling(en) att tänka efter, eftersinnande, övervägande, betänkande, begrundande, betraktelse, reflexion; stundom närmande sig l. övergående i bet.: reflexionsförmåga, slutledningsförmåga, tankeförmåga, förstånd; numera nästan bl. i sg. Mogen l. sund eftertanke. Saken väckte min eftertanke. Den enklaste l. minsta eftertanke säger genast, att … Vid närmare eftertanke finner jag att … Bruka (sin) eftertanke. Hwilkenthera af thesza thenne Zacharias hafwer warit lemnas til hwars och ens efftertancka. Swedberg Sabb.-ro 308 (1689, 1710). (Yngre barn) äro .. af naturen aldeles oskickeliga till sådane saker, som behöfva en skarp efftertanka. Linné Bref I. 1: 14 (1744). De eftertankar, som jag här underställer Edert vittra ompröfvande. H. T. Scheffer Præs. i VetA 1753, s. 2. (Gud) gaf oss eftertanken, att draga följder af vår erfarenhet. Lehnberg Pred. 2: 306 (c. 1800). Din lärarinnebefattning .. skall gifva dig tillräckliga ämnen till eftertanka. Almqvist Am. H. 1: 46 (1840). Ämnen, som icke vädjade till sinnena, utan till eftertanken. Rydberg Rom. d. 49 (1877). Mörka stunder af pinande eftertankar öfver ett förspilldt lif. Öberg Sonen 25 (1905). Ingen (bland avgudadyrkarna) har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: ”.. Skulle jag falla ned för ett stycke trä?” Jes. 44: 19 (Bib. 1917). — särsk.
a) (†) i uttr. giva l. göra (ngn) eftertanke l. eftertankar (jfr b) l. göra eftertankar hos (ngn), giva (ngn) anledning till eftertanke, väcka eftertanke hos (ngn); göra sig eftertanke, bemöda sig att tänka efter. H(an)s M:t (har) låtet kalla H:r Stralenheim hijt … Det lärer gifwa något hwar efttertankar. Hermelin Bref t. Barck 114 (1707). Giörande sig intet bekymmer eller ringesta efftertancka, om thet war rett skrifwit eller orett. Swedberg Schibb. 25 (1716). Timocratis .. ord giorde hos mig stora efftertanckar. Ehrenadler Tel. 530 (1723). En dröm som jag hade .. giorde mig mera eftertancka. Lagerström Bunyan 2: 57 (1727).
b) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. holl., ävensom t. nachdenken, n.] (†) närmande sig l. övergående i bet.: misstanke, förmodan; särsk. i uttr. giva (ngn) eftertankar (jfr a). Åthskillige Circumstantier (dvs. omständigheter) förelupo, hwilka gofwo them Swenske store Efftertanckar om the Danskes affwoga Vpsååt. Coyet Rättm. skääl I 3 a (1659). (Vissa förhållanden gåvo) mig .. eftertankar; at någon annan, för mig, hade lagt handen vid. Hoorn Välöfv. jordg. 2: 212 (1723). Lind (1749).
c) (†) förmåga av klar l. redig föreställning l. tanke; medvetande, sans, sansning. Hans yrsla föll uppå at villja slås, men dessemellan talte han som förr med all behagelighet och eftertancka. Höpken 1: 6 (1767). Pulsen var hastig och stark: hennes eftertanka var riktig. N. Rosén v. Rosenstein i Alm. (Ld) 1769, s. 37.
2) [jfr motsv. anv. i d.] handling(en) l. egenskap(en) att tänka sig för l. noga överväga förhållandena (innan man handlar), förtänksamhet, omtänksamhet, beräkning, betänksamhet, eftertänksamhet, besinning, försiktighet, klokhet. Lugn l. nykter eftertanke. Bristande eftertanke. Sakna (all) eftertanke. Vara utan all eftertanke. Göra ngt med eftertanke l. utan eftertanke. Alt förnuft och eftertancka förgick honom på en gång. Mörk Ad. 1: 388 (1743). En Konung måste styras af eftertanka och ömhet om de sinas ära. Tessin Bref 1: 53 (1751). Gustaf .. berömde Allmogens eftertanka, i det de ej låtit sig dåra, af de upproriska Dalkarlar. Celsius G. I 2: 55 (1753). Måtte .. de förblindade (väckas) till sansning och eftertanka(!) Hagberg Pred. 4: 84 (1818). Man har, oaktadt all eftertanka, glömt att … Sturzen-Becker 2: 72 (1842, 1861). Häftigt är sinnet ännu (hos en ung man), men eftertanken är ringa. Johansson Hom. Il. 23: 590 (1848). Hemkommen plägade han .. lägga patience — ”stora blokaden”, hvilket skedde med mycken eftertanke. De Geer i 3 SAH 1: 153 (1886).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., ävensom ä. t. nachgedenken, n.; jfr EFTER- 5] (†) kvardröjande tanke l. reflexion l. minne; åminnelse. Jag sätter denne skrifft / Till sidste efftertankar uppå ehr dödegrifft. Wennæsius Vitt. 198 (1676). Sömnen week så bort, / Eij mera lemnandes (av den ljuvliga drömmen) än blott een eftertancka, / Som gierna sådan lust i minnet welat sancka. Spegel Tilsl. par. 79 (1705).
4) [jfr EFTER- 8 o. 11 c] (föga br.) eftersinnande l. reflexion l. tanke som kommer först efteråt l. som är beroende av l. följer l. återspeglar en annans tankegång; motsatt FÖRETANKE. Guds tanka (är) evigt .. den urbildliga, och Menniskans evigt den afbildliga; hvarför Guds tanka aldrig, liksom (dvs. såsom) vår, söndrar sig i före-tanka och efter-tanka. Atterbom Philos. hist. 168 (1835). Eftertanken är god, men företanken bäst. Granlund Ordspr. (c. 1880) [jfr nor. ettertanken er god, men fyretanken er betre].
Spalt E 260 band 7, 1919