| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INLEDA in3~le2da, v.1 -leder, -ledde, -ledt, -ledd; se för övr. LEDA, föra. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Hasselroth Campe 278 (1794; i bet. I 3 b), -NING (se d. o.), -SEL (se avledn.), -SEN (se avledn.), -SLA (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.).
I. (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) i fråga om rörelse o. i därmed nära sammanhängande anv.; jfr LEDA IN.
1) leda l. föra l. ledsaga (ngn) in (ngnstädes); numera i sht i pass. Fosz 122 (1621). Brukspatronen blef riktigt illamående, så att han måste inledas på en källare för att få sig en halfbutelj portvin. Blanche Bild. 2: 36 (1864). Inleda en häst i stallet. Sundén (1885). — särsk.
a) (i fråga om ä. förh.) i fråga om den ceremoni gm vilken kvinna infördes i kyrka efter barnsbörd (tidigare äv. efter giftermål): kyrktaga; äv., i fråga om medeltida förh.: gm att införa ngn i kyrka upptaga (honom) i kyrkogemenskapen efter fullgjord bot. När .. Hustru (skall) inledas effter Barn vthi Kyrkio. KBref 1617, s. 4. (Jag) döpte tvenne barn och inledde tvenne hustrur. HForsius (1782) i BtHforsH 2: 36. Ingen fick i Östergötland utom i Linköping inleda botgörare, såvida det icke var fråga om qväfning af barn (i bädden), i hvilket fall prostarne i stiftets aflägsnare delar fingo för barmhertighets skuld inleda. Hildebrand Medelt. 3: 161 (1900).
b) i bild; jfr 3. (Det) var .. hans (dvs. satans) upsåt, at inleda dem (dvs. apostlarna) längre uti sina garn. Bælter JesuH 6: 170 (1760). Hade ej katastrofen 1317 inträffat, hade Sveriges öden kunnat inledas på alldeles nya vägar. Hildebrand Statsförf. 76 (1896).
2) i oeg. anv. av 1.
a) låta (vatten l. annan vätska l. ånga l. gas l. elektricitet o. d.) flyta l. strömma o. d. in (ngnstädes), leda in (vatten osv.). Aff migh flyta monga becker in vthi örtagårdanar, lijka som man inleedde ther watn. Syr. 24: 30 (Bib. 1541). Kopparen afskiljes med en ström af svafvelbunden vätgas, som inledes i den starkt sura vätskan. Berzelius Kemi 2: 821 (1822). Efter slutad kolning, som vanligen inträffar på tredje dagen, inledes vattenånga medelst ett rör. Rejmers Koln. 69 (1868). SFS 1908, nr 25, s. 11.
b) draga l. leda (en ledning, en väg o. d.) in till ngt ställe. Genom porten till S:t Paulsgatan var en slang inledd. SD(L) 1896, nr 376, s. 8. Inledandet av Skövde-Axvalls järnväg .. på Axvalls station. SvJärnvF 3: 579 (1926). — särsk. i utvidgad anv., i uttr. inleda vatten l. gas l. elektricitet i ett hus o. d. (jfr a): anlägga ledningar för att leda (vatten, gas osv.) in i ett hus o. d., inlägga, installera. Östergren (1928).
3) i bildl. anv. av 1. — särsk.
a) (mindre br.) sätta (ngn) in (i ett kunskapsområde), införa (ngn i ngt); förmedla bekantskapen (med ngt); jfr INFÖRA 2 c γ. Biberg 2: 62 (c. 1820). (Phaedrus tro vi) vara i alla hänseenden mera än Ovidius lämpad till att inleda lärjungen i studiet af de latinska skalderna. PedT 1891, s. 255. — (†) (Dio Cassius’ beskrivning av jordbävningen i Antiokia 114 e. Kr.) hwar medh iagh wil Läsaren lijka såsom vthi närwarande handel (dvs. händelseförlopp) inleeda. Schroderus Os. 1: 102 (1635).
b) påvärka (ngn) l. (ngns) sinne l. tankar i viss riktning; ofta med tanke på att ett bibringande av oriktig uppfattning l. en lockelse l. ett förledande till ngt orätt l. oklokt o. d. l. ett försättande i en vansklig l. farlig situation föreligger: narra, locka, förleda; särsk. med bestämning inledd av prep. i, i sht förr äv. till l. på; numera mindre br. utom i uttr. inleda ngn i frestelse. Inleedh oss icke frestilse. Mat. 6: 13 (NT 1526). En Ärke-Biskop .., som sielf inledt sin Konung i dessa förtretligheter, hade ock bordt hielpa honom derutur. Dalin Hist. III. 1: 58 (1761). Rådet hade .. inledt riket i ett farligt krig. Svedelius i 2SAH 21: 355 (1841). Den förståndiga, kärleksrika qvinnan tillstyrkte och inledde honom ofta sjelf i handelsföretag. Carlén Rosen 252 (1842). Att inleda en menniska i villfarelse är .. att tvinga henne att draga en falsk slutsats och att följa den samma. Modin Pascal 159 (1890). Den franske ambassadören i London .. gjorde allt för att inleda honom (dvs. frih. Hochschild, Sverges minister i London 1854) på en verklig alliansunderhandling. SvH IX. 2: 87 (1908). Inleda ngn i vittsvävande företag. Östergren (1928). — särsk.
α) i numera obr. anv. Det är lätt tänka, hvartil man kan inleda, eller ock väl nödga en ung Herre, som man har i sin magt. Loenbom Stenbock 4: 92 (1765). Jag inledes på den tankan att de lärda kjänna tidevarfvets vekhet och att de mäta sine förslag efter samtidens krafter. CAEhrensvärd Brev 2: 210 (1798). Berndt blef således inledd på förslaget. Wetterbergh Penning. 474 (1847).
β) (numera knappast br.) med att o. inf. Konung Johan (III) var lätt inledder af K(onung) Erics fienders osläckeliga hämdehat, att gifva honom en oanständig begrafning. HSH 3: 66 (c. 1800). Så länge vi hade en liten och svag armé, så skulle kungen icke inledas att omfatta en politik, som kunde inblanda oss i krig med andra makter. De Geer Minn. 2: 259 (1892). Högberg Frib. 119 (1910).
c) (†) med sakligt subj.: föranleda, bestämma. At jag, vid Allmänna Hushållningens förklarande, sätter den delen främst, som angår Ordnings förvaltningen ibland Borgerliga menigheten, inledes jag däraf, at (osv.). Berch Hush. 23 (1747). Denna anmärkning inleder mig till en slutlig förklaring, som jag i begynnelsen af min försvarsskrift utlofvat. Järta 2: 423 (1824).
d) (†) i uttr. inleda sig i l. till ngt, leda l. leta sig in i l. fram till ngt. Linné inledde sig i naturens dolda gömmen. Ödmann ÅmVetA 1815, s. 5. — särsk. närmande sig bet.: göra inledning (se d. o. 4 a) till ngt, inleda ngt; jfr II. Talaren kan inleda sig till detta ämne med en allmän föreställning af den Gudomliga Försynens vård. Ödmann StrFörs. II. 2: 163 (1803).
4) (†) intr., om passage l. dörr o. d.: föra l. leda in i ngt. De understa verken (i Varbärgs fästning), hvarest långa hvalfgångar inleda till stora hvalfrum. Brunius Resa 1838 31 (1839). Den lilla rakbetäckta dörröppningen, som inleder till choret. Holmberg Bohusl. 3: 30 (1845). Brunius GotlK 3: 70 (1866).
II. börja, begynna.
1) påbörja (ngt), börja (ngt), låta (ngt) taga sin början, sätta (ngt) i gång, taga de första stegen till (ngt); äv.: förbereda (ngt), göra förberedelser till (ngt), komma in på (ngt); ofta i uttr. inleda (ngt) med, stundom genom ngt, börja (ngt) l. låta (ngt) taga sin början med ngt. Inleda en diskussion, gm ett förberedande föredrag l. anförande öppna en diskussion. Inleda sitt anförande med ett citat. Inleda brevet med tacksägelser. Mötet inleddes med bön. SvLittFT 1833, sp. 548. Efter dansens slut bemödade sig unga Sterner att inleda ett samtal med sin fästmö. Carlén Repr. 437 (1839). Flera försök gjordes att inleda underhandlingar med czaren genom någon vänskapligt sinnad makt. Malmström Hist. 1: 150 (1855). Nästa besök .. inleddes med samtalet om vädret. Cederschiöld Riehl 1: 13 (1876). I Upsala förnyade Franzén .. sin redan i Åbo inledda bekantskap med den berömde Lars Georg Rabenius. Wirsén i 3SAH 2: 169 (1887). Det av kommerskollegium .. utgivna ”Kommersiella meddelanden” inleder med det på fredagen utkomna häftet sin 8:de årgång. SvD(A) 1921, nr 20, s. 11; jfr 2. Talmannen inledde (pingst-)gillet genom att ”tala för ölet”. Nilsson FestdVard. 70 (1925). Verkstadsföreningen har i dagarna inlett en aktion som (osv.). DN(A) 1930, nr 355, s. 1.
2) med sakligt subj.: vara l. utgöra början (till ngt), förbereda (ngt); äv.: giva anledning (till ngt); ofta i p. pr. Inledande anmärkningar. Inledande undersökning. Denna händelse inledde en lång kedja af stridigheter emellan begge folken. Dalin (1852). Concordieformelns antagande inledde en blomstringsperiod för den lutherska theologien. Cornelius LbKyrkoh. 76 (1860). Ett inledande steg har tagits till afhjelpande af den allra vådligaste bland de brister, af hvilka våra .. stridsmedel för närvarande lida. KrigVAH 1880, s. 47.
B (förr): INLEDS-ALTARE. (-ledes(s)- 1655—1690. -ledz- 1652—1681) offer l. avgift, ”altare” (se d. o. 3) som erlades av den som efter undergånget kyrkligt straff åter fick tillträde till kyrkan l. av kvinna som kyrktogs; jfr INLEDNING 1, INLÄGGES-ALTARE. VDP 15/6 1652. VDAkt. 1690, nr 211. —
a) person som gm ett föredrag l. anförande inleder en diskussion. TT 1890, s. 100. SvLärT 1919, s. 679.
b) (tillf.) person som författat en inledning (se d. o. 4 a) till ngt skriftligt arbete. Thomander 2: 124 (1831).
c) (mindre br.) person som är den förste att skapa ngt; äv.: föregångsman, banbrytare; äv. bildl. Columbus var just en bland förberedarne eller inledarne af en sådan (dvs. ”en vitterhet, som redan upphunnit en betydlig utbildningsgrad”). Atterbom Minnest. 1: 274 (1848). (”BröloppsBeswärs Ihugkommelse” är) icke, som ofta framhållits, .. att anse som en inledare i sin genre. 2Saml. 35: 92 (1914). —
INLEDARINNA, f. kvinna som inleder; särsk. till II 1: kvinna som gm ett föredrag l. anförande inleder en diskussion; jfr INLEDARE a. GHT 1896, nr 69, s. 3. —
INLEDSEL, f. (†) till I 1 a; jfr INLEDNING 1. Ther effter gick be:te barnaföderska (vars barn dött strax efter födseln) i kyrckio .. utan någon inledzsell, som hon inthz barn födt hade. VDAkt. 1658, nr 10. —
INLEDSEN, f. [fsv. inleþsn] (†) till I 1 a: hovering (se HOVERA, v.1 2 a). Dalin (1852; med hänv. till hofvering). Ahlman (1872). Lundell (1893; anfört fr. finl. förf.). —
INLEDSLA, f. [fsv. inleþsla] (†) till I 1 a; jfr INLEDNING 1. Inledzla kallas när en nygifft Hustru tages i Kyrkian. Verelius 134 (1681).
Spalt I 618 band 12, 1933