| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOVERA hωve4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Dijkman AntEccl. 318 (1678, 1703), SvMerc. 1763, s. 296).
1) uppträda med yttre glans o. ståt; i sht i nedsättande o. allmännare anv.: pråla, stoltsera, uppträda tillgjort o. anspråksfullt, ”brösta sig”, ”kråma sig”, skryta, ”vara viktig”; numera nästan bl. (vard.) refl., ofta i förb. med prep. med l. över; förr äv. ngn gg liktydigt med: fröjdas, triumfera. Jes. 61: 10 (Bib. 1541). Här få i hwar sin Jungfrw som stutzar (dvs. prålar i fina kläder). / Pandora haar icke så hofwerat, / Som een aff them .. är vthstofferat. Chronander Bel. G 3 a (1649). Min Siäl skal .. hofwera, / När hon kommer til at stå, / In för Himbla Thronen skiära. Amnelius Quirsfeld 455 (1690); jfr Ps. 1695, 271: 3. Mannen sitter i gäld, och Frun hofverar i sammet. Nicander GSann. 16 (1766). Men då (när brännvinet blir billigare) lefver jag ej mera: / Andra hjeltar då hofvera. Bellman 3: 77 (1790). Wennerberg Bref 1: 121 (1845; refl.). Hofvera med soldatmanér. Hagberg Shaksp. 4: 61 (1848). Ja, visst hoverar han sig värre än kalkonen / I prostgåln. Hedberg Dagt. 33 (1876). Kunskaperna äro .. ej endast för att skryta med och ”hofvera sig öfver”. Verd. 1883, s. 215. På Louvrens borggård gingo ett par kompanier engelsk milis i sina välkända röda rockar och hoverade sig. Hedenstierna Kaleid. 197 (1884). Niggern .. grinade och hofverade sig och spelade apa. Cavallin Stevenson Söderh. 87 (1897). Siwertz Sel. 1: 125 (1920).
2) (numera bl. i kulturhistorisk skildring) i fråga om brud (l. brudpar).
a) (inför församlingen) framträda i brudstass (resp. bröllopskläder); i sht i fråga om brudens offentliga framträdande i kyrkan på sön- l. helgdag närmast efter bröllopet (varvid vanl. äv. gåvor av henne framburos till altaret); jfr HOVA 1 slutet. Denna seed medh Hustruns efter Bröllopet intagande seer jagh wara ännu brukelig, och kallas Vnghustruns Hofwerningh. Dijkman AntEccl. 318 (1678, 1703). Hofwera kallade the gamle, när brudskaren reste til kyrkio med brudgumman och bruden, tå the i sin brudaskrud prunckade och skulle prestwijas. Swedberg Schibb. 192 (1716). Hofvering med offring på altaret af ost och kaka. (Forssell o.) Grafström 108 (1832; fr. Blekinge). Lönnberg Holmfr. 293 (1895).
b) i uttr. hovera för bruden, (vid kyrkbröllop) uppvakta bruden (genom att ansluta sig till bröllopståget); jfr HOVA 2 b. När brudskaran går in och ur Kyrkiona, gå alla pigorna för bruden, icke allenast the, som äro budne til bröllopet, utan också många som äro vid Kyrkion, och thet kallas hofvera för bruden. LNeogard (1732) i Fatab. 1907, s. 170.
3) (†) göra sin uppvaktning (för ngn); i sht nedsättande: uppträda på ett smickrande o. inställsamt sätt, krypa för (ngn); vanl. intr., ofta i förb. med prep. för l. med; ngn gg äv. tr. The som nu hoffuera för tigh, the skola förachta tigh. Jer. 4: 30 (Bib. 1541). LPetri ChrPina C 6 a (1572). Så nyfikne voro vi Svenske med den handel (dvs. det engelska giftermålet) .. och mest dermed till att hofvera Konung Erik. HSH 12: 105 (1599). Så ta’er han på håfuera / För Jungfrun lijk som förr thet kallas courtisera. Lucidor (SVS) 123 (1669). Dalin Arg. 2: 266 (1734, 1754).
4) (numera knappast br.) göra häftiga, våldsamma åtbörder, ”fäkta”; äv. bildl. (Ett par tjänsteflickor) hofverade med långa köksknifvar (då de skalade äpplen). Almqvist TreFr. 2: 127 (1842). Då .. (fången) kände sig bäras, började han sparka och hofvera på ett förfärligt sätt. Dens. Ekols. 3: 228 (1847). Den gamla rättsordningens onödiga hoverande med svärdet. VerdS 155: 4 (1908).
5) [jfr motsv. anv. av t. hofieren] (†) spela, musicera. Honn (dvs. grevinnan) begynte till hoffuere, / hwar man tå vndrade sig. Visb. 1: 19 (1572).
Spalt H 1291 band 11, 1932