Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOVANT hωvaŋ4t l. hωvan4t, adj. -are. n. o. adv. =.
Etymologi
[bildat till HOVERA, v.1 (se d. o.), i analogi med sådana ord som FRAPPANT (till FRAPPERA), INSINUANT (till INSINUERA) osv.]
(vard., föga br.) stoltserande, dryg, ”pösig”; skrytsam, skrävlig. Berndtson (1880). Uppträda hovant. Östergren (1927; angivet ss. vard. o. mindre vanl.).

 

Spalt H 1290 band 11, 1932

Webbansvarig