Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSIPID in1sipi4d (äv. med mer l. mindre franskt uttal), adj. -are. Anm. I ä. tid förekommer ordet ss. fr. citatord oböjt i n. DelaGardArch. 11: 238 (1773), Thorild (1792) hos Ljunggren SVH 1: 378.
Etymologi
[jfr t. insipid(e), eng. insipid, fr. insipide; av senlat. insipidus, av lat. in- (se IN-, pref.2) o. lat. sapidus, smaklig, bildat till sapere, smaka]
1) (†) som är utan smak, smaklös. Pat(ienten) .. njöt .. allenast de lättaste och insipidaste näringsmedel. TLäk. 1834, s. 63.
2) (numera knappast br.) bildl.: smaklös, fadd; platt, banal, enfaldig. Geijer Brev 49 (1809). Insipida kärlekskonversationer. JournLTh. 1811, s. 1142. BEMalmström i Frey 1846, s. 339. BonnierKL (1924).

 

Spalt I 792 band 12, 1933

Webbansvarig