Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTILLERA in1stile4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSTILLATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. instillieren, eng. instil(l), fr. instiller; av lat. instillare, indrypa, bildat med in- (se IN-, pref.1) till stilla, droppe]
1) (knappast br.) med. indrypa (läkemedel i sår, ögon, öron m. m.). NF 7: 713 (1883). 3NF 10: 644 (1929).
2) (†) i bildl. l. överförd anv.: ingjuta l. inplanta (ngt i ngn); äv. med indirekt obj.: ingiva (ngn ngt). RARP 7: 173 (1660; med indirekt obj.). Som .. man dock omögel(igen) kan instillera uthi dem en distinct kundskap om then H. Treefaldigheet. VDAkt. 1712, nr 323. Därs. 1736, nr 199.
Avledn.: INSTILLATION, r. (l. f.). [jfr t., eng. o. fr. instillation; av lat. instillatio (gen. -ōnis)] (knappast br.) med. till 1: indrypning (av läkemedel i sår, ögon m. m.). Tholander Ordl. (c. 1875). Sundberg (1926).

 

Spalt I 867 band 12, 1933

Webbansvarig