| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INSTÄMMA in3~stäm2a, v.2 -er, -stämde, -stämt, -stämd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Serenius I 3 a (1734; i bet. 5 l. 6), Geijer I. 4: 331 (1838; i bet. 6)), -STÄMNING (†, Swedenborg RebNat. 3: 303 (1718; i bet. 5)); -ARE (tillf., i bet. 6, PT 1910, nr 124 A, s. 3, Östergren (1929)).
— jfr STÄMMA IN.
1) med sin röst l. med ett instrument börja deltaga (i sång l. musik), intonera (med sin stämma), falla in; stämma in; äv. med ord betecknande instrument l. dyl. ss. subj.; äv. bildl. Instämma i sången, i kören. Hela församlingen instämde i psalmen. Fiolerna instämde. Linc. B 5 a (1640). I Himle-Hieltar hjt! I Englars Helga Skara / Instemmer nu med mig, Siung Sool och Måne klara! Spegel GW 25 (1685). Organister (böra) beflita sig om, at så instämma med Orgorne under Sången, at (osv.). Hülphers Mus. 199 (1773). Kring oss instämde hela naturen i en enda hymn. Livijn 1: 364 (1824). Sången kunde endast förnimmas af de närmast stående. Men desse instämde. Rydberg Ath. 172 (1876; uppl. 1859, 1866: förenade sig i densamma). Östergren (1929). — särsk. (†) refl.: falla in, stämma in. (Apollo till nymferna:) Hör waren snabb lät klinga edra röster / .. Åkk Gudar all instämma sig mäd ijfwer. LejonkDr. 107 (1689).
2) i utvidgad anv.: börja deltaga (i rop l. tal l. skratt l. gråt o. d.), låta sin röst sälla sig till en annans l. till ett ljud, stämma in (i ngt); i fråga om yttrande l. meningsyttring o. d. stundom mer l. mindre närmande sig 6. Alla instämde i hurraropen. Sj däs (dvs. Darius’) Gemål ok Barn med modren sin instämmer / Ok gråta, att de mist sin Far, sin ögne-lust! Börk Darius 1139 (1688). Hör en spöklik uf, som klippans skrefva döljer, / Instämma med sitt skrän i vädrens hvassa hvin. Franzén Skald. 4: 71 (1802, 1832). Folket .. instämde från Norr till Söder i det allmänna jublet. Tegnér (WB) 4: 91 (1823). ”Kluck, kluck, kluck!” skrattade Villy. Vi instämde, så tårarna trillade. Agrell Sthm 59 (1892). Östergren (1929).
3) (†) uppstämma, intonera (sång l. musik); äv. allmännare: giva ifrån sig l. uppgiva (rop l. läte o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Swedberg SabbRo 1321 (1692, 1712). Hvad under? om I Kiäre Två / All Verldsens fotspår eftertrå, / Och Wåhrens pris instämma. Frese VerldslD 58 (1717, 1726). Några läspade eller stammade med flit och instämde sällsamma läten i talet. Dalin Arg. 1: 79 (1733, 1754). Musiken .. instämde .. choralen: ”Vår Gud är oss en väldig borg!” Mellin Nov. 3: 347 (1848, 1867).
4) (†) mus. giva samklang, vara likljudande, bilda ackord, harmoniera. Swedberg Ordab. (c. 1730). In-stämma .. (dvs.) Gifva lika liud, siunga tilsamman i en ton. Schultze Ordb. 4878 (c. 1755). De och de tonerne instämma i ackord. Envallsson 6 (1802).
5) (†) stå i överensstämmelse, överensstämma, harmoniera (med ngt l. med varandra); äv.: stå i riktigt förhållande (till ngt), passa (för l. till ngt), vara avpassad (efter ngt), på ett lämpligt sätt rätta sig (efter ngt); stundom övergående i bet.: vara identisk (med ngt) o. d.; vanl. med bestämning inledd av prep. med l. i; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: förenlig, harmonierande, harmonisk. Schroderus Os. 1: 25 (1635). Instämma altså desze månaders (dvs. decembers o. januaris) syszlor medh de gamlas Iolefästs beställningar. Dijkman AntEccl. 84 (1678, 1703). Såsom denne berättelsen intet i alt instämmer med wåras. Rudbeck Atl. 2: 385 (1689). Denne Latinske reglan instämmer ock mäd vårt språk. Tiällmann Gr. 178 (1696). Denne Byggnad, som drägligast är, och med Gårdzens inkomst instämmer, kan längst hafva bestånd. Salander Gårdzf. 179 (1727). Alla berättelser instämma deruti, at (osv.). Höpken 2: 540 (1758). At våra tankesätt instämma, lär jag icke vidlyftigt behöfva förklara. Posten 1769, s. 808. Vår afsigt är att icke förordna något som ej instämmer med förut gällande Lagar. SPF 1810, s. 64. Hvilket .. på det nogaste instämmer med det förra resultatet. Geijer I. 5: 350 (1821). SFS 1881, nr 41, s. 2. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. på: passa in på (ngn l. ngt), ”stämma” med (ngt); om tid: falla på l. sammanfalla med (ngt). Alla desza tijder och Historier instämma på honom (dvs. Tor). Rudbeck Atl. 4: 87 (1702). Som det fierde året i den 202:dra Olympias .. instämmer på Jesu dödsår. Bælter JesuH 6: 557 (1760).
b) med personligt subj.; särsk. (med anslutning till 6): hysa samma mening l. ha samma utsago (rörande ngt), överensstämma, komma l. vara överens (med ngn i l. om ngt). Ey heller instämma the, som thesse Canones gilla, om theras taal. Schroderus Os. 1: 45 (1635). HC11H 2: 150 (1685). Spinoza instämmer med Paulus i dennes predestinations-lära. Geijer I. 7: 376 (c. 1835). Sagrewsky, hvilken .. genom sitt eldiga lynne mest af alla instämde med Montmorency. Almqvist GMim. 3: 261 (1842).
6) förklara sig vara av samma mening som en annan (som nyss yttrat sig rörande ngt); giva (till känna) sin anslutning till ngt; dela ngns åsikt; vanl. i förb. instämma med ngn l. i (förr äv. med l. till) ngt; äv. abs.; äv., i p. pr. i överförd anv., om yttrande o. d.: som innehåller att ngn instämmer med ngn l. i ngt, bifallande. Jag instämmer med honom i alla delar. Instämma med en nick. Instämmande yttrande, votum. Omsider instämbde alle dheruthi hwad här nedan finnes passerat. RARP 8: 142 (1660). När Simon .. och Henrich .., som då såthe j nembden, inthet kunde dhertil (dvs. i anklagelsen) instämma. BtFinlH 2: 329 (1670). Med detta utlåtande instämde Herr Nordin. SAD 1: 175 (1787). De flesta riksråden instämde med Horn. Malmström Hist. 1: 42 (1855). I dessa gynsamma omdömen (om några dikter av Franzén) instämde alla de gamle Gustavianerna. Wirsén i 3SAH 2: 188 (1887). Härtill kan jag endast lägga ett kraftigt ”Instämmer”. OoB 1928, s. 400. Instämma i yrkandet men icke i motiveringen. Östergren (1929). — särsk. (i sht i skriftspr.) ss. vbalsbst. -ande; ofta konkretare: instämmande yttrande o. d. Schouten Siam 7 (1675). Hamiltons reservation .. framkallade många instämmanden. De Geer Minn. 2: 26 (1892). Yttranden i (riksdags-)kammare äro (bl. a.:) .. instämmanden i föregående talares yttrande utan något eget anförande. Reuterskiöld Grundlag. 512 (1925).
INSTÄMMIGHET, r. l. f. (†) till 1: i fråga om sång o. musik: förmågan att (på rätt tid o. med rätt ton) stämma in l. falla in. DA 1793, nr 82, s. 1.
Spalt I 905 band 13, 1933