Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTERKOSTAL in1terkosta4l, adj. o. sbst. r. (l. m.); ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet -cost-)
Etymologi
[jfr t. interkostal, adj., eng. intercostal, adj. o. sbst., fr. intercostal, adj.; av nylat. intercostalis, av inter (se INTER-) o. lat. costa, revben (jfr KOTLETT, KUST)]
I. adj.
1) anat. belägen mellan revbenen. Andersson (1845). BonnierKL (1924).
2) sjöt. om kölsvin, bottenstocksplåt o. d.: som icke löper obruten (utan korsas av andra skeppsdelar o. uppdelas i stycken), som icke går i ett stycke. Intercostala kölsvin, der den långsgående plåten är sammansatt af flere mellan bottenstockarne anbragta bitar. Engström Skeppsb. 40 (1889). Smith (1916).
II. sbst.
1) anat. interkostalmuskel. 3NF 1: 953 (1923).
2) sjöt. interkostalplåt. Stenfelt (1920).
Ssgr: (I 2) INTERKOSTAL-KÖLSVIN~02 l. ~20. sjöt. Interkostalkölsvin insättas i bitar mellan bottenstockarna. BonnierKL 7: 63 (1925). —
(I 1) -MUSKEL. anat. mellanrevbensmuskel; vanl. i pl. Collin Ordl. (1847). Müller LbAnat. 118 (1905). —
(I 1) -NERV. anat. Sönnerberg Loder 682 (1799). Interkostalnerverna, d. v. s. de nerver, som, utgående från dorsaldelen af ryggmärgen, löpa ut å ömse sidor om bröstkorgen mellan refbenen ända till midten af bröstet. 2NF (1909). LbKir. 3: 140 (1922). —
(I 1) -NEURALGI. med. värk i interkostalnerverna. NF (1883). Wretlind Läk. 9—10: 209 (1902). —
(I 2) -PLÅT. sjöt. Interkostalplåtar .. kallas å jernfartyg sådana kölsvins- eller vägareplåtar m. fl. d(ylika), som icke löpa oafbrutet utefter någon längre del af fartyget, utan äro tillverkade i kortare stycken. NF (1883).

 

Spalt I 993 band 13, 1933

Webbansvarig