| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVÄRTES in3~vær2tes, adv., adj. o. sbst. n. oböjl.
I. adv.
1) (†) inåt. När du din hand afwigt inwärtes böjer. Porath Pal. 1: A 1 a (1693). Rudbeck Atl. 3: 206 (1698).
2) inom ngt, i det inre o. d.
a) (numera föga br.) i allm.: i det inre av ngt, inuti, innantill, invändigt; förr äv. i fråga om kläder: under, närmast kroppen; äv. mer l. mindre bildl. Inwertes hadhe hon (dvs. den heliga Cecilia) altijdh een Kiortel aff Håår. Lælius Jungf. P 6 a (1591). (Blåkulla beskrives som) ett bärgh, men inwärtes såsom een stugu full med töckna. BtFinlH 2: 296 (1666). De Vetenskaper, som ej äro lämpelige til et samhälles behof, de äro fagra utvärtes, men magra invärtes. SP 1778, s. 73. Kyrkan var .. klädd invärtes med löfbågar öfver gångarna. Santesson Sv. 100 (1887). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 77 (1901).
b) (†) inom en viss krets av personer o. d., inom ett folk l. rike; inbördes; inomlands. Paa thet at the iij (dvs. tre) rike motthe komma tiil en godh longsalig friidt och bestand inwertis. G1R 1: 198 (1524). Inwärtes war en olidelig hungers nödh. Isogæus Segersk. 977 (c. 1700). Det igenom jordens bördighet hos somliga (helleniska stammar) vunna välstånd åstadkom söndringar, som invärtes förstörde dem. Höijer Thukyd. 1: 11 (1831).
c) i fråga om kropp l. själ: i det inre; ofta motsatt: utvärtes.
α) med syftning på kroppens inre delar l. organ; i sht i fråga om sjukdomar l. botemedel mot dylika; äv. mer l. mindre oeg. (närmande sig β). Ha ondt invärtes. Få ngt invärtes, (vard.) få ngt ”i kroppen”. G1R 19: 153 (1548). Then beseglade gemeene Apoteke Jorden (dvs. ”terra sigillata”) må man icke bruka inwärtes, vthan vthwärtes. Forsius Min. 4 (c. 1613). Derefter skådades offerdjuret, om det ut- och invärtes var utan fel. Palmblad Fornk. 1: 441 (1844). Att Karl Anton formligen frös invärtes. Geijerstam LycklMänn. 32 (1899); jfr β.
β) med syftning på själ l. sinne l. ”hjärta” o. d.: i ngns l. sitt inre. Vachter idher för the falska propheter, som komma till idher j fåra clädher, men inwärtes äro the glupande vlffuar. Mat. 7: 15 (NT 1526). Vthwärtes wän, inwärtes fiende. Törning 156 (1677). Det vore mycket bättre, sade .. (Julie), att de skulle storträta med hvarann, än att sitta och tiga, och förargas invertes. Bremer FamH 1: 139 (1831). Den rätta äran .. sitter ej utanpå menniskan, utan invertes. Tegnér (WB) 7: 180 (1835). Karl Anton satt och njöt invärtes .. af den lyckade föreställningen. Geijerstam LycklMänn. 105 (1899). Han svor invärtes över att (osv.). Siwertz JoDr. 107 (1928).
d) (†) bildl.: inom sig själv; i och för sig (själv); jfr II 2 d. (Fr.) Intrinséquement .. (sv.) Invärtes. Björkegren 1582 (1786). En tankegång, som .. invärtes motsäger sig. Atterbom PhilH 492 (1835).
II. adj.
2) motsv. I 2: som befinner sig inom l. inuti ngt o. d.
a) (numera föga br.) motsv. I 2 a; i allm.: i det inre (av ngt) befintlig l. försiggående, inre, invändig; förr äv. i fråga om kläder: som bäres under, närmast kroppen. Konungh Dawidh berömmer Christi Brwdz inwertes prydnadt, hon är klädt i Gyllennestycke, och i Stickadt klädher, etc. Rothovius 1Pred. D 1 a (1623). Jordklotets invärtes beskaffenhet. Djurberg GeogrUngd. 7 (1781). Hemmets invärtes utseende. Wikner Pred. 240 (1877). Ödman VexlBild. 10 (1887, 1893).
b) (numera föga br.) motsv. I 2 b: som försiggår inom l. gäller osv. en sluten krets av personer l. ett folk l. rike o. d.; inbördes; inrikes; inre; äv. bildl. Jnwartis ock wtwartis vbestondh, krig ock örliig. G1R 12: 78 (1538). Riksens invärtes tilstånd. Nordberg C12 1: 19 (1740). Invärtes handel mellan Ryska orterna. 2VittAH 1: 133 (1786, 1789). Rikets både invärtes och utvärtes Fiender. GT 1788, nr 126, s. 3. Vill min Herre lofva att aldrig förråda våra invärtes Lagar och Sedvanor för någon utom Gillet. FoU 17: 339 (c. 1790). (Att) Naturen .. har sina invärtes krig. Stiernstolpe Cuv. 5 (1821). Odhner G3 1: 155 (1885). SvD(A) 1931, nr 228, s. 4.
c) motsv. I 2 c; i fråga om kropp l. själ: inre; ofta motsatt: utvärtes.
α) i fråga om kroppens inre delar l. organ; i sht om inre sjukdomar l., i överförd anv., om läkemedel för l. behandling av sådana, äv. (ngt vard.) i överförd anv., om läkare som (företrädesvis) behandlar inre sjukdomar; äv. mer l. mindre oeg. (närmande sig β). Invärtes medicin (läkekonst). Läkemedel för invärtes bruk. Avdelning (å lasarett o. d.) för invärtes sjuka. Invärtes sjukdomar. Invärtes läkare. G1R 19: 153 (1548). Inwertes Preserwatijff kalles the, som taghes in vthi Lijffwet. L. Paulinus Gothus Pest. 73 a (1623). Så många Djur hvars storlek tillåtit undersöka deras invärtes byggnad, hafva alla visat sig hafva Hjerta. Retzius Djurr. 2 (1772). Menniskans invärtes delar. Sahlstedt (1773). Sista året han lefde, hade han känningar af ett nytt invertes ondt. Snoilsky i 2SAH 52: 54 (1876). Han .. öfvergick slutligen till ett stilla invärtes brummande. Geijerstam Hallin 56 (1887). Östergren (1929).
β) som försiggår i l. tillhör l. gäller osv. själen l. sinnet l. ”hjärtat”; inre; själslig, psykisk, andlig; särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr. den invärtes människan o. d., ”den inre människan”, anden, själen, personligheten. En doch wår vthwärtes menniskia förgåås, så wardher doch then inwärtes menniskian förnyiat dagh frå dagh. 2Kor. 4: 16 (NT 1526). (Genom arvsynden äro) hele menniskiones natur, och alle inwertes och vthwertes krafter .. förderffwadhe. KOF 1: 395 (c. 1618). Ingen svidande tilvitelse störer mit invärtes lugn. Tessin Bref 1: Föret. 5 (1756). Förfarenhet .. Delas .. uti en invärtes .. och utvärtes. Molander Förn. 65 (1762). Den invärtes kallelse, utan hvilken ingen i detta stånd (dvs. prästståndet) borde ingå. Atterbom Minnest. 2: 340 (1824). Hb. 1894, s. 159.
d) (†) motsv. I 2 d: som ligger inom ngt självt l. i ngts egen natur o. d. (oberoende av yttre inflytelser l. förhållanden l. omständigheter); inre, inneboende, egen; ofta i uttr. invärtes värde o. d., inre värde. Then inwärtes Orsaken til slijk Jemmer berättar Eusebius wara thenna: At (osv.). Schroderus Os. 1: 224 (1635). Lagens invärtes mörckhet och otydelighet. Nehrman InlJurCiv. 71 (1729). Att summan på hela silfversviten icke stiger till dubbelt emot invärtes värdet. CRBerch (1747) i 3SAH 28: 209. Kredit-sedlar, som saknade allt invärtes värde. LBÄ 27—28: 66 (1799). Atterbom Minnest. 1: 173 (1847).
III. ss. sbst., med föregående bestämning bestående av en gen. l. ett poss. pron. l. best. art.
a) (†) motsv. II 2 a; äv. bildl. I första bestörtningen öfver boningens föga lofvande invärtes. Atterbom Minn. 230 (1817). Ehuru det (dvs. det grekiska mångguderiet) till sitt invärtes är utgånget från en med den Forn-Persiska Zendläran gemensam grund. Dens. VittH 74 (1845). Wikner Pred. 565 (1885).
b) (tillf.) motsv. II 2 c.
α) motsv. II 2 c α. Det var djurens invärtes som (inom zoologien) kom till heder framför det utvärtes. 1LundagKron. 132 (1918).
β) motsv. II 2 c β. (Skrymtarnas) vtvärtes är liuflighet, theras invärtes är bitterhet. Scherping Cober 1: 209 (1734). Hagberg Shaksp. 1: 432 (1847).
1) (tillf.) till I 2 a, II 2 a, om det inre av ett hushåll o. d. (Han behandlade hustrun) som kompanjon, och husets härskarinna på ”invärtes-afdelningen”. Strindberg GötR 40 (1904; möjl. med ordlekande anspelning på 2).
2) till I 2 c α, II 2 c α; å sjukhus: avdelning för invärtes sjuka. —
-MEDICIN. invärtes läkekonst. BtRiksdP 1892, 8Hufvudtit. s. 14. Söderström LäkKvacksalv. 21 (1926). —
-SJUKDOM.
Spalt I 1129 band 13, 1933