IRIAS(?) l. IRIAX, f.?
Ordformer
(irias(?) 1578 (: Jrras). iriacs 1637—1640)
Etymologi
[jfr holl. irias, ä. holl. äv. irios, f., ä. eng. ireos, irios, ffr. ireos, mlat. ireos, irios, i regel (i ä. eng., ffr. o. mlat.) om Iris florentina Lin. (motsatt iris, Iris germanica Lin.); sannol. gm ellips ur radix (rhizoma) ireos (irios) (jfr: Radix irios. Brasavolus ExamSimplMedicament. 247 (1537)), violrot, där ireos (irios), i gammal tid, efter vad det vill synas, oriktigt uppfattat ss. apposition, är en i apotekar- o. läkarlatin förr vid sidan av iridis använd, mot (sen)gr. ἲρεως (ἲριος) svarande gen. sg. till iris (se IRIS, sbst.1). I sv. är ordet ett lån av holl. l. (icke uppvisat) mnt. irias. Denna form synes så godt som säkerställd för svenskans vidkommande gm Jrras, som torde bero på felläsning (vid av- l. renskrivning) av irias l. kontamination av denna form o. iris, snarast det förra. Den direkt belagda formen iriax (iriacs) beror på analogi från BORAX, STORAX o. STYRAX m. fl.]
Spalt I 1148 band 13, 1933
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
