| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IRIS i4ris, sbst.1, i bet. 2 o. 3 f., i bet. 4—7 r. l. f. (m. Meurman (1846; i bet. 4)); best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. (i bet. 2—5) -ar. Anm. I bet. 4 användes förr o. ännu ngn enstaka gg (särsk. i fackspr.) äv. den lat.-gr. pl.-formen irides. Retzius EtnolSkr. 165 (1847). Engström Häckl. 2 (1913).
1) rägnbåge; bl. ss. första led i ssgr: rägnbågs-.
2) [med anslutning till gr. Ἶρις ss. namn på gudarnas budbärarinna] (i poetiskt spr., numera knappast br.) (gudomlig) budbärarinna. Thorild 1: 35 (1782). Hoppets Iris ses kring hjessan (på skalden) vrida / Sin sköna krans. Stagnelius (SVS) 2: 49 (c. 1820). Hagberg Shaksp. 4: 335 (1848).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.; användningen beror på att Iris var ett av de vanligaste namnen på den älskade l. tillbedda i äldre tids (pretiösa) herde- o. idylldiktning; jfr för svenskans vidkommande t. ex. Lucidor (SVS) 1: 21 (c. 1670), Bellman (BellmS) 3: 107 (1780); jfr äv. CVAStrandberg 2: 375 (1865; i övers. av Molières lustspel Les femmes savantes)] (†) (ngns) älskade l. käresta, ”dulcinea”; äv.: älskarinna. En älskare kan nu aldrig mera skicka en Bouquet och en vers til sin Jris, utan at tillika visa, det han är en stark ande (esprit fort). SvMerc. IV. 1: 90 (1758). Weste (1807; betecknat ss. skämts.). Dalin (1852; betecknat ss. vard. o. skämts.).
4) i sht. anat. benämning på den i normala fall mer l. mindre pigmenthaltiga o. därför i olika nyanser färgade hinna som i människans o. övriga ryggradsdjurs öga ligger bakom hornhinnan o. främre ögonkammaren, men framför linsen, omgivande pupillen, o. som i främsta rummet tjänar till att, gm att sammandraga o. utvidga pupillen, reglera ljustillförseln o. avgränsa randstrålarna, rägnbågshinna. VetAH 1745, s. 44. Strax bakom den genomskinliga hornhinnan .. ligger en färgad hinna .., iris, efter hvars färg man kallar ögat brunt, blått o. s. v. UB 2: 278 (1873). Eldgul iris, svart pupill. Forsslund Bergf. 155 (1919; i fråga om en bärguv).
5) bot. om (arter av) det till familjen Iridaceæ hörande växtsläktet Iris Lin., svärdslilja. Mollet Lustg. D 1 b (1651). Yppig murgrönsranka stranden kläder, / Och gullgul Iris skönt mot djupet ler. Sätherberg Blomsterk. 99 (1879). Fogelqvist ResRot 51 (1926).
7) (föga br.) miner. benämning på ett slags bärgkristall med i olika färger skiftande yta, rägnbågskvarts. Gynther ConvHLex. (1846). 2NF (1909).
(jfr 1) -BÅGE. (ngn gg i poesi) rägnbåge; äv. bildl. Sätherberg Dikt. 1: 215 (1854, 1862). Wirsén Vint. 177 (1890; bildl.). Ur Mälarvågen / stiger Irisbågen. Fröding Eftersk. 1: 69 (1896, 1910). —
(1) -FÄRGAD, p. adj. (föga br.) skiftande i olika färger. Kullberg Tasso 2: 86 (1860). Freja 1880, s. 79. Lundgren Syrinx 38 (1909). —
(1) -GLAS. (i fackspr.) iriserande glas. Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735). Iriserande glas (Irisglas). Ekenberg (o. Landin) 351 (1890). —
(jfr 6) -GRÄS. (†) = -ROT. Viol-Root, Jris Grääs, kan Skörbuuk strax fördrifwa. Spegel GW 130 (1685). —
(5) -GRÖNT, n. [jfr t. irisgrün, fr. vert d’iris] (numera knappast br.) mål. grönt färgämne l. grön färg som framställes av de blå blommorna av Iris germanica Lin., tysk svärdslilja. Brenner Nomencl. (1680). Miniatursk. 14 (1784). —
(1) -MOLN. (föga br.) meteor. moln som skiftar i olika färger, iriserande moln. Antarctic 1: 296 (1904). —
(6) -OLJA, r. l. f. (i fackspr.) bl. a. inom parfymindustrien använd, eterisk olja framställd gm destillering av violrot, violrotsolja. Cleve KemHlex. (1883). VaruförtTulltaxa 1: 442 (1912). —
(1) -PAPPER. ett slags papper med olika, i varandra övergående färger. Cannelin (1921). Kjellin 634 (1927). —
(5) -ROT. [jfr eng. irisroot, fr. racine d’iris] (mindre br.) farm. den skalade o. torkade rotstocken av Iris florentina Lin., äv. av Iris germanica Lin. o. Iris pallida Lamarck, violrot; jfr FLORENTINER-ROT. Sjöberg Singstock 324 (1832). Lindgren Läkem. (1902). —
(1) -TAPET. [jfr t. iristapete] (föga br.) tapet med olika, i varandra övergående färger. UB 5: 543 (1874). WoJ (1891). —
(1) -TRYCK. tekn. vid tryckning av vissa slags tyger o. tapeter, färgplanscher o. d. användt förfaringssätt varigm bredvid varandra liggande färger komma att övergå l. förtona i varandra; äv. konkret(are), om på dylikt sätt framställd produkt; rägnbågstryck. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 28. Nordin Boktr. 254 (1881).
Spalt I 1148 band 13, 1933