Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRIDISERA ir1idise4ra l. i1r-, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. iridisieren, eng. iridise; ytterst till gr. ἶρις (gen. ἲριδος) (se IRIS, sbst.1)]
(i fackspr., mindre br.) irisera. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 147. En .. jungfruslända med .. metalliskt iridiserande vingar. Sjöstedt Storv. 50 (1910).

 

Spalt I 1148 band 13, 1933

Webbansvarig