IRREDENTA ir1edän4ta l. 1032, r. l. f. (Langlet o. Nordensvan 53 (1914) osv.), äv. n. (Steffen Krig 2: 80 (1915), Därs. 4: 144 (1917)); best. -an, ss. n. -at; pl. -or, ss. n. =.
Etymologi
[av it. Italia irredenta, benämning på i främsta rummet de landsdelar med övervägande italiensk befolkning som före världskriget 1914—1918 befunno sig under österrikisk överhöghet, i vidsträcktare anv. om landområden över huvud taget vilka äro till övervägande del befolkade av italienare, men icke äro under italiensk överhöghet, av it. irredento, icke befriad, av in- (se IN-, pref.2) o. redento, p. pf. av redimere, friköpa, befria, av lat. redimere, av re-, åter, tillbaka, o. emere, köpa]
landsdel l. landområde som befinner sig under främmande herravälde o. som moderlandet strävar l. önskar att återvinna; urspr. o. eg. om italiensk irredenta. Langlet o. Nordensvan 55 (1914). Äktfinnarnas .. försök att vilja göra delar av Norrbotten till en (finsk) irredenta. Östergren (1929). Den italienska irredentan i Österrike (skulle) återförenas med moderlandet. GHT 1933, nr 252, s. 5.
Ssgr: IRREDENTA-RÖRELSE. (folk)rörelse vars mål är att återvinna ngn irredenta. Den italienska irredentarörelsen. 2NF 29: 772 (1919). —
Spalt I 1162 band 13, 1933
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
