Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JAPANERA jap1ane4ra, äv. ja1p-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Berzelius Res. 11 (1812), Björkman (1889)).
Ordformer
(japan- 1787—1904. japon- 1904)
Etymologi
[jfr t. japanieren, japonieren, eng. japan, v., fr. japonner; avledn. av landsnamnet JAPAN (jfr JAPAN-); jfr äv. eng. japan, sbst., på japanskt sätt målat o. fernissat arbete, fr. japon, japanskt porslin]
(i fackspr.) måla o. fernissa (ngt) på japanskt sätt; (fint) lackera (ngt). Bergv. 3: 687 (1787). JournManuf. 1: 135 (1825). Ekbohrn (1904).

 

Spalt J 71 band 13, 1934

Webbansvarig