Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JAPAN japa4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. JAPANES jap1ane4s, äv. ja1p-, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. JAPANARE l. JAPANESARE, m.; best. -en l. -n; pl. =; förr äv. JAPANER l. JAPANESER, m.; best. -n; pl. =.
man tillhörande den (gm blandning av tre olika raser uppkomna) folkstam som bebor Japan; äv. utan avs. på ras: manlig invånare i Japan; i pl. om individer av det japanska folket utan hänseende till kön. Schroderus Os. III. 2: 246 (1635). Då den Europeiska Adelsmannen aftvättar en skymf i sin väns blod, ristar Japonesaren sin buk, för at icke öfverlefva vanära eller onåd. Rosenstein 2: 260 (1789). Höflighet mot alla inpräntas från första lefnadsåren hos hvarje japan. LfF 1905, s. 358.
JAPANISERA, v., -ing. göra (ngn l. ngt) japansk(t) till utseende l. levnadssätt o. d.; vanl. i pass. o. ss. vbalsbst. -ing; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Wieselgren ÖAtl. 46 (1876). En münchare, som efter tio års vistelse .. (i Yokohama) blivit japaniserad. Mörne Katz VitMän 204 (1928).
Spalt J 70 band 13, 1934