Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JE je4, interj.
Etymologi
[jfr d. je, holl. jee, t. je; förkortning av JESUS]
(starkt vard.) utrop av beklagande, bestörtning, överraskning o. d.: Herre Gud; nästan bl. i förb. herre je, (herre) min je, stundom o je. SthmFig. 1847, s. 49. Ack, herre Je — mitt hufvud, så det värker! Hagberg Shaksp. 10: 192 (1850). O herre min Je! Palmblad Nov. 4: 71 (1851). Je då, hvad herrn skrämde mig. Bergman Dröm. 199 (1904). O, je. Hallström Skogsl. 170 (1904). Wester Reymont Bönd. 1: 26 (1920).

 

Spalt J 79 band 13, 1934

Webbansvarig