Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JONS jon4s, adv., bl. i förb. i jons.
Ordformer
(ofta skrivet i jåns. i giånst c. 1755. i ionss 1609. i jans 1852 (angivet ss. provinsialism)—1872. i jansna 1852 (angivet ss. provinsialism). i jons 1620 osv. i jonses 1857 (i bygdemålsfärgat spr.). i jonst 1813. i jåns(s) 1620 osv. i jånse 1620. i jånses 1663—1883. i jånst 1753. i ons 1790—1872. i åns 1790—1874 (angivet ss. dial.). — igjons 1805—1815. ihjons 1838. ihjonses 1838. ihjåns 1789. ijåns 1807—1897. iåns 1852 (med hänv. till jans)—1892)
Etymologi
[fsv. i adhans, i adhons, liksom fd. (i) athæns, ä. d. i jaans, jaansen, d. dial. i jaans, nor. dial. i aans, motsv. isl. áðan, förr, nyss, besläktat med isl. áðr, förut, redan, innan. Prep. i o. det slutande -s hava tillagts efter mönster av andra närstående tidsuttr., ss. i aftes, i höstas, i vintras o. d. Med avs. på det begynnande j- jfr IHJÄL]
(ngt vard.) i uttr. i jons, för en (kort) stund sedan, alldeles nyss; användt för att beteckna att ngt inträffat en kort stund före den tidpunkt då uttrycket fälles (men icke då det gäller att omtala ngt som inträffat före en angiven tidpunkt i det förflutna). I ionss förde iagh (dvs. Karon) en fylle mär (till helvetet) / Som blef af knechtar slagen här. Asteropherus 65 (1609). I morgon lärer Ulrik Stake visst dra af, som han sade mig i jånses. Ekeblad Bref 2: 374 (1663). Hade han ihjons tyckt sig vara en son åt den öfriga församlingen, så fann han sig nu en sonson åt den grålockige, som sjöng i koret. Almqvist Kap. 24 (1838). ”Är mamsell Dillnau inne?” frågade han en piga. ”Nej, ho gick ut i jonses”, svarade denna. Blanche Tafl. 3: 85 (1857). När vi mötte fröken i jåns. Wägner Kärleken 196 (1919).

 

Spalt J 114 band 13, 1934

Webbansvarig