Publicerad 1934 Lämna synpunkter JUCK juk4, n.; best. -et; pl. =. (starkt vard., föga br.) vbalsbst. till JUCKA, v. 1: ”juckande”, guppande rörelse. Bellman SkrNS 2: 38 (1772); jfr JUCKA, v. 1 slutet. Spalt J 220 band 13, 1934 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se