| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUDAISM jɯ1dais4m, r. l. m.; best. -en.
(i fackspr.)
1) judisk religion l. livsåskådning, judendom. Eberhardt AllmH 4: 196 (1781). JournSvL 1798, s. 99. Hellenism och judaism äro skilda levnadsmakter, de behöva därför icke vara fientliga. MEhrenpreis i SvD(A) 1926, nr 33, s. 10.
2) (kristen) åskådning som är mer l. mindre judaiserande. BonnierKL (1925). Pauli kamp mot judendomen och judaism. SvTeolKv. 1930, s. 310.
3) kyrkohist. om den judaiserande religiösa åskådning som gjorde sig gällande på skilda håll i Sverge o. Finland under senare hälften av 1500-talet o. förra hälften av 1600-talet. BL 12: 290 (cit. fr. 1610). —
Spalt J 221 band 13, 1934