| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JÄMNA jäm3na2, v. -ade ((†) p. pf. n. jämt Schroderus Os. 1: 230 (1635)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius (1587)), -ING (se JÄMNING, sbst.1); -ARE (se d. o.); jfr JÄMNAD, sbst.
1) (†; se dock a o. b) bringa (ngt) i jämnhöjd l. i nivå (med ngt annat); särsk.: bringa (ngt) i nivå med det plan varöver det höjer sig l. varunder det sänker sig, avlägsna l. utplåna l. minska (en upphöjning), utfylla (en fördjupning); äv.: avlägsna l. minska nivåskillnaden mellan (en upphöjning o. en fördjupning); jfr JÄMN 1, 2 a. Öfuer hans aska .. / .. giordes en iordhhögh, / .. hwilken .. iämnat ähr / tå Stocholms stadh begyntes thär. JMessenius (1629) i HB 1: 81. Af hvad naturligit lynde jorden må bestå, .. så blifver den dock icke god åkerjord, förän den blifver rätteligen upplögd, harfvad, sladdad och vältad, dälder jämnade, jordbrynet sluttande. Berch Hush. 166 (1747). Med snöfall rusar (nordanvinden) ner och berg och dalar jämnar. Gyllenborg Bält 143 (1785). Det södra tornets murar upphöjdes 6 3/4 fot för att jemnas med det norras. Brunius Metr. 411 (1854). — särsk.
a) (i sht i poesi, föga br.) i pass. (stundom refl.) med intr. bet., om våg: sjunka ned, lägga sig; förr äv. om fördjupning l. rämna o. d.: utfyllas. Bärgen sänckte sigh, och Dalarna iembnade sigh och vpfyltes. Sylvius Mornay 156 (1674). (Människan) befaller och bergen vika; hon befaller och dalen jämnas. Lantingshausen Young 1: 194 (1787). Hafvets vågor jemna sig, de klara. CGStrandberg 71 (1854). Vågorna jämnas. Hallström LegDr. 130 (1908).
b) (fullt br.) i uttr. jämna med (förr äv. vid) jorden l. marken, i grund förstöra l. utplåna l. riva ned (en stad l. en byggnad o. d.); äv. (föga br.) om storm: vräka omkull (byggnadsvärk l. gärdesgård l. träd o. d.). (Konung Teodorik hade beslutat) at han honom (dvs. staden Arvernus) förstöra, och lijka widh Marken jemna skulle. Schroderus Os. 2: 28 (1635). (Orkanen) framgick .. med en sådan häftighet, att alla träd och gärdesgårdar jemnades med jorden. Berlin Lsb. 369 (1852). Fästningen och staden skulle jämnas med jorden och .. försvararne begrafvas under ruinerna. LbFolksk. 508 (1892).
2) befria (ngt) från upphöjningar l. fördjupningar l. utbuktningar l. inbuktningar o. d.; jfr JÄMN 2.
a) med avs. på markyta l. väg o. d.: bringa att ligga i samma plan; göra jämn l. slät; nivellera; jfr JÄMN 2 a. Thet oiempnt är skal iempnas, och thet oslett är skal slett warda. Jes. 40: 4 (Bib. 1541). Golfwet i kyrkian (i Finström) och sacristian (skall) iempnas och the holuga gropar ighen laghass. Murenius AV 451 (1660). Nu har snön lagt sig öfver alla afskrankningar, jemnande, försonande. Benedictsson Ber. 156 (1885). Julaftonen borde askan i spisen väl jemnas (tillklappas). Sundblad GBruk 141 (1888). Rundt om själfva stationshuset var marken jämnad, där funnos en bred plattform .. och vida .. grusplaner. Lagerlöf Jerus. 1: 317 (1901). Lös jord behöfver .. ofta sammantryckas, och särskildt vid beredning till sådd behöfver jorden jämnas. LB 4: 194 (1905). — särsk. i det bildl. uttr. jämna vägen (för ngn l. till ngt) o. d., göra det lättare (för ngn) att komma fram (till ngt). Rosenstein 1: 372 (1810). Hvad skulle hon inte velat ge för att okänd, osynlig, kunna jemna hans väg, kunna hjelpa honom fram till målet. Hedenstierna FruW 34 (1890). Jag är rösten av en som ropar i öknen: ’Jämnen vägen för Herren’, såsom profeten Esaias sade. Joh. 1: 23 (Bib. 1917).
b) i annan anv.: gm skärning l. klippning l. filning o. d. befria (ngt) från ojämnheter l. utstående partier, skära l. klippa l. fila osv. (ngt) jämnt l. slätt; jfr JÄMN 2 b. Balck Musæus G 3 a (1596; bildl.). Sågesmädhen och Swärdfäyaren fijla medh Fijl, .. Men medh glathöflen jämnar, fäyar han, at thet glittrar. Schroderus Comenius 532 (1639). Han (dvs. jätten Trym) snodde guldband åt sine hundar och jämnade manen på sine hästar. Wisén Oden 81 (1873). Innan man använder byggnadstimret, brukar man skräda .. det samma, d. v. s. man jämnar stocken på två sidor, så att den blir platt och omkring 12 cm. tjock. 4GbgVSH V—VI. 4: 44 (1903).
3) bringa (ngt) till likhet l. överensstämmelse (med ngt annat); numera nästan bl. (i sht i vitter stil, mindre br.) med (mer l. mindre abstrakt) obj. som utgöres av en pluralform l. ett kollektivum: utplåna l. minska l. moderera skillnaden mellan (olika saker) l. motsättningarna l. olikheterna l. orättvisorna inom l. med avs. på (ngt); äv. övergående i bet.: utjämna l. minska l. moderera l. avlägsna (olikheter l. motsättningar o. d.); jfr JÄMN 4, 5, 8. Man påstår at Försynen, som jämnar alt i Naturen, har gifvit åt dåren en fullhet af sig sjelf, som ersätter den tomhet han äger i förståndet. Kellgren 3: 240 (c. 1780). Alla åtskillnader försvinna, alla olikheter jemnas, der en hvar måste utbrista: jag fattig, syndig menniska. Wallin 1Pred. 1: 110 (c. 1830). Sjelfva umgänget menniskorna emellan kan icke ikläda sig ädla former, innan det ledes af en finkänsla, som vill jemna ödets lotter. Rydberg Faust 300 (1878). Carlson Hist. 6: 222 (1881). — särsk.
b) (†) utan obj., i uttr. jämna mellan ngra, fördela egendom på ett rättvist sätt mellan ngra. Beskedelige män skulle Jämpna them emillan att hwar kunde bekomma som han skattar före. UpplDomb. 1: 79 (1630).
c) (†) i uttr. jämna ngt efter ngt, giva ngt en storlek som står i ett riktigt förhållande till ngt. Hwarwid observerade (i lagkommissionen) en och annan, att tompterne äro offta olijka och eij jämnade effter ägorne, serdeles som monge hafwa sig intagor gordt. FörarbSvLag 1: 346 (1691). 2RARP I. 1: 147 (1719).
d) (†) refl. (jfr e slutet), med pluralt subj.: bliva lika (stora l. långa o. d.); utjämnas. Nu höstmoln klädde himlens ether, / Och dag sig jemnade och natt. Stagnelius (SVS) 2: 11 (1818). Böttiger 2: 219 (1851, 1857).
e) (†) i uttr. jämna ngn l. ngt med l. mot ngn l. ngt, i överförd anv.: likställa ngn l. ngt med ngn l. ngt; äv. med saksubj.: göra ngn jämbördig med ngn; äv. övergående i bet.: jämföra ngn l. ngt med ngn l. ngt. Monn’ Achilles är värd moot Amelie at iämbnas. Lindschöld Vitt. 152 (1684). Doch then bekostning war alsintet til at jämna / Moot annat, som gick åth. Spegel SalWijsh. 30 (1711). Alla sägia ett om honom, at ingen Kongsson må med honom jämnas. Björner Vols. 41 (1737; isl. orig.: jafnast vid hann). Hvad hjeltarne gjort, blef deras egentliga rikedom, som jemnade dem med konungar. Elgström (o. Ingelgren) 243 (1810). — särsk. refl. (jfr d): göra sig till jämlike med ngn; mäta sig l. jämföra sig med ngn; sänka sig ned till ngns l. ngts nivå; umgås ss. jämlike med ngn. Han (dvs. Celsius) måste blifva läromästare för andra, stiga neder ifrån sin högd, jämna sig med okunnogheten, som han skulle uplysa. Höpken ÅmVetA 1745, s. 10. En Konung öfver et fritt folk, har aldrig förnedrat sig, enär han jämnat sig med sina Undersåtare. PH 6: 3889 (1756). Vi hafve fått se lyckliga Poeter, som stigit upp att jemna sig med de Romerska. Bergklint Vitt. 133 (1761). SvLittFT 1833, sp. 467.
f) (†) övergående i bet.: uppväga (ngt). Det år efter år vexande fångantalet visar .. att tillkomst och afgång ej jemna hvarannan. Livijn 2: 201 (1844). CVAStrandberg 5: 294 (1862).
4) [sannol. efter likbetydande d. jævne] (i sht i södra Sv.) kok. gm tillsats av mjöl l. smör o. d. giva (gröt l. soppa l. sås o. d.) en tjockare (passande tjock) konsistens, avreda; jfr JÄMN 8 a. Då gröten var nära färdig, skulle den af hustrun i huset jemnas med potatismjöl. GotlLT 1852, nr 17, s. 1.
5) (mindre br.) med avs. på tal l. summa: avrunda, avjämna; jfr JÄMN 8 b. Hoppe (1892). Östergren (1929). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. i jämnat tal, i rundt tal. Att församlingen .. såsom köpeskilling erlade 138 kronor, motsvarande i jemnadt tal tjugu gånger värdet .. af den .. föreslagna afgälden. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 50, s. 23. Därs. 1899, 7Hufvudtit. s. 127.
1) till 2: (småningom) avlägsna ojämnheter från (ngt), göra jämn l. slät. Jämna av en yta. Dalin 1: 33 (1850). (Skogen bildar) en tät skyddshäck, som stormen jämnat af och klippt slät. TruÅ 1912, s. 56.
2) till 5: avrunda. Jämna av en summa. —
JÄMNA NEDÅT10 4~1, äv. 3~2 äv. NERÅT4~1, äv. 3~2. (tillf.) till 3: åstadkomma jämställdhet (mellan olika personer) gm att bringa den ene ned på den andres nivå. (Kunskapen) jemnar uppåt, den jemnar icke nedåt. Bremer NVerld 2: 279 (1853). —
JÄMNA TILL10 4 till 2: göra jämn; avjämna; avlägsna (ojämnheter). (Bönderna) voro syselsatta att jemna till alla ojemnheter (i vägen), fylla alla gropar, o. s. v. Læstadius 2Journ. 129 (1833). Lundell (1893). jfr TILLJÄMNA. —
JÄMNA UPPÅT 10 4~1, äv. 3~2, äv. OPPÅT4~1, äv. 3~2. (tillf.) till 3: åstadkomma jämställdhet (mellan olika personer) gm att höja den ene upp till den andres nivå. Bremer NVerld. 2: 279 (1853). —
1) till 2: avjämna, tilljämna; breda ut (ngt) så att det ligger jämnt; med saksubj. äv. refl. Warg 514 (1755). Hafvet, som fått ro för vindarna, hade jämnat ut sig och låg och myste i morgonsolen. TurÅ 1905, s. 63. Fogelqvist Minn. 21 (1930).
2) till 3: åstadkomma jämställdhet i (ngt); moderera l. avlägsna (olikheter l. fel l. motsättningar o. d.); äv. (numera knappast br.): åstadkomma förlikning i (en stridighet); äv. refl. Det jämnar ut sig så småningom. Nåväl, vi rida väl till Bjelbo sjelfve / Om någon tid, att jemna saken ut. Hedberg Bröll. 123 (1865). Den statistiska metoden jämnar ut fel, som för historikern se ut som berg. Fahlbeck Ad. 1: 431 (1898).
Spalt J 381 band 13, 1934