| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JÄMTLÄNNING jäm3t~län2iŋ, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar.
1) person som bor i l. härstammar från Jämtland; jämte. Sahlstedt (1773; med hänv. till jemte). Jämtlänningar hafva mer fysionomie och äro mera sensible än deras grannar. NorrlS 1: 102 (1798). En tilltagsen jämtländing. LfF 1912, s. 35. Vesterlund Skolm. 78 (1924).
2) (vard.) soldat som hör till Jämtlands fältjägarregemente (l. dess föregångare); särsk. i pl. best. ss. benämning på detta regemente. Musqveteren under Jemptlenningarne Friederich Nassaih. BoupptSthm 6/3 1689. jfr: Ett kompani jämtlänningar. Blomberg Överg. 211 (1915).
Spalt J 393 band 13, 1934