Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KABRIOLETT kab1riolät4 l. -ål- l. -ωl-, äv. med fr. uttal, r. (m. Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cabriolet 1837—1934. kabriolett (cab-) 1793 osv.)
Etymologi
[jfr d. kabriolet, t. kabriolett, eng. cabriolet; av fr. cabriolet, avledn. av cabriole, bocksprång, av it. capriola (se KAPRIOL). Fordonet har erhållit detta namn på grund av sin lätthet o. därav följande ojämna gång. — Jfr KABB, sbst.2]
1) lätt, tvåhjuligt, enspänt åkdon på fjädrar, försett med nedfällbar sufflett. DA 1793, nr 277, s. 3. 3NF (1929).
2) [efter motsv. anv. i eng.] (ny anv.) om vissa typer av personautomobiler; dels om ett slags täckt vagn vars tak o. bakstycke kunna helt o. hållet fällas ned, dels, i uttr. falsk kabriolett, om en s. k. kupé som bl. till prydnad är försedd med stormstänger på sidorna. SvMotT 1914, s. 233. SDS 1934, nr 93, s. 22.
Ssg: (jfr 2) KABRIOLETT-BIL. = KABRIOLETT 2. SvD(B) 1934, nr 222, s. 11.

 

Spalt K 20 band 13, 1935

Webbansvarig