| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KABEL ka4bel, äv. 32 (káb’l Dalin; 40 o. 32 LoW (1889, 1911); akut l. grav Östergren (1929)), förr äv. KABBEL (ka´bbel Weste; jfr: Kabel uttalas stundom med långt b-ljud. Linder Regl. 23 (1886)), r. l. m. (SkeppsgR 1543 osv.) ((†) n. G1R 24: 120 (1553), Sommelius Vallm. 166 (1846)); best. -beln (Serenius Qqq 3 a (1734) osv.) ((†) -belen FSjöbohm BVägen 110 (1793); -blen Serenius 279 (1741), Widegren (1788)); pl. -blar (SkeppsgR 1543 (: -bla), HSH 6: 116 (1658) osv.) ((†) -bler G1R 24: 16 (1553); ss. n. = (G1R 24: 120 (1553), RP 4: 202 (1634)); pl. best. kabblen Sommelius Vallm. 166 (1846)).
1) i sht sjöt. grovt (kabelslaget) tåg, särsk. användt på fartyg vid bogsering l. förtöjning l. förhalning, förr äv. ss. ankartåg; äv. om (grövre) metalltrådslina; äv. ss. ämnesnamn. VarRerV 49 (1538). SkeppsgR 1543. En hamn .., uti hvilken man icke allenast kan ligga säker för ankar och kablar, utan ock utan allt sådant. CBonde (1658) i HSH 6: 116 (om hamnen i Landskrona). 26 fambnar cabbel. RARP 16: 173 (1693). Jern för kettingar och cablar. JernkA 1825, 1: 199. (”Kabelvagnen” i San Francisco) drifves genom en oändlig underjordisk kabel af metalltråd .. af en maskin med 500 hästars kraft. Marshall Amer. 185 (1882). VFl. 1922, s. 35. — jfr ANKAR-, BOGSER-, BÄR-, GRÄS-, HAMP-, MANILLA-, SLÄP-, STÅL-KABEL m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr. Benämningen har tidigast användts om undervattenskabel för telegrafering o. beror därpå att denna till det yttre liknar ett grovt tåg] (i fackspr.) elektrisk ledning med kraftig isolering; ofta om flera inbördes isolerade ledningar förenade inom ett gemensamt omhölje; ofta om ledning avsedd att förläggas i jorden l. under vatten; äv. ss. ämnesnamn. Förlägga telefonledningar i kabel i jorden. Kabel af spunnen koppartråd, omgifven af isolerande lager. FörslFälttelegrI 1878, s. 2; jfr 1. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 228 (1880). (För elektriska underjordsledningar) kan man .. använda ”kablar”, d. v. s. ledningstrådar, försedda med något slags isolerande omhölje. 2UB 3: 114 (1897). Till motorn (för drivande av tröskvärk) föres strömmen genom en böjlig kabel, ledande från närmaste anslutningspunkt å det öfver egendomen dragna ledningsnätet. LAHT 1900, s. 260. 2SJ 2: 756 (1931). — jfr BELYSNINGS-, BLY-, BORDS-, JORD-, LAND-, LEDNINGS-, LUFT-, TELEFON-, TELEGRAF-KABEL m. fl. — särsk. om på havsbottnen l. i allm. under vatten nedlagd telegraf- l. telefonkabel. TelegrStyrBer. 1859, s. 4. Nyström Telegr. 74 (1869). Båda (de atlantiska) kablarna gå nästan parallelt med och på några få mils afstånd från hvarandra. UB 2: 443 (1873). Castellanos telegraferade .. till regeringen i Madrid, som ögonblickligen pr kabel gaf Weyler (på Kuba) order att afgå. SD(L) 1897, nr 494, s. 3. 2NF 28: 734 (1918). jfr DJUP-, DJUPVATTENS-, KLIPP-, KUST-, MEDELDJUPS-, SJÖ-, STATS-, STRAND-, SUBMARIN-, UNDERHAVS-, UNDERVATTENS-, VÄRLDS-KABEL m. fl.
1) järnväg (spårväg) på vilken fordonen sättas i rörelse gm att hakas fast vid en ändlös järntrådslina som hålles i rörelse av en stillastående maskin. TT 1887, s. 115.
(2 slutet) -BEFORDRING. i sht telegr. befordran av telegram medelst undervattenskabel. AB 1869, nr 286, s. 2. —
(2) -BLOCK.
1) telef. block av cement med flera parallella hål l. pipor gm vilka (telefon)kablar framdragas under jorden. TLev. 1907, nr 14, s. 1.
2) (mindre br.) telegr. låda innehållande omväxlande motstånd o. kondensatorer, insatt i kompensationsledning vid duplextelegrafering. TeknMeddTelegrStyr. 1926, s. 93. —
(2) -BOX. tekn. låda av järn i vilken förbindningen mellan jord- l. undervattenskabel o. luftledning placeras. Ekeberg Telef. 344 (1920). —
(1, 2) -BROTT. (i fackspr.) avbrytning av kabel; äv. övergående i bet.: ställe där en kabel avbrutits. TT 1899, M. s. 102. Ett .. kabelbrott anses ligga 500 à 600 eng. mil utanför Newfoundland. SvD(A) 1929, nr 318, s. 3. —
(2) -BRUNN. telef. av betong gjuten (gjutet) brunn l. schakt vari telefonkablar utmynna o. förgrenas i olika riktningar. SD(L) 1894, nr 259, s. 4. —
(2 slutet) -BÅK. telegr. sjömärke (båk av vitmålade stolpar o. bräder) an givande sjökabels landningsplats. SvTelegrafv. 1853—1903 23 (1903). —
(2 slutet) -FARTYG~02 l. ~20. sjöt. fartyg som är särskilt inrättat för utläggande av undervattenskablar. AB 1869, nr 227, s. 2. TT 1899, Allm. s. 93. —
(2) -FEL, n. tekn. fel l. skada på kabel; äv. övergående i bet.: ställe där en kabel skadats. Nyström Telegr. 365 (1869). Med .. (vissa instrument) kan man .. bestämma afstånden från kabelfel till land med mycket stor noggranhet. TT 1885, s. 155. SvD(A) 1932, nr 207, s. 5. —
-FÄSTE. fäste (järnställning) för uppbärande av kabel.
2) (i fackspr.) till 2. Nerén HbAut. 1: 101 (1911). särsk.: stativ l. plats där undervattenskabel når land o. fortsättes av luftledning l. där luftkabel införes i byggnad. TT 1889, s. 90. Vid kabelfästet på Bremön. Upsala(A) 1929, nr 141, s. 1. —
-FÖRBINDELSE. till 2, i sht till 2 slutet: telefon- l. telegrafförbindelse medelst kabel; jfr FÖRBINDELSE 1 c. Med Turkiet har Ryssland en internationel kabelförbindelse i Svarta hafvet, Odessa-Kilia. NordT 1885, s. 424. 2NF 38: 798 (1926). —
(1) -GARN. [y. fsv. kabelgarn] i sht sjöt.
1) grovt hampgarn varav tågvirke tillvärkas. OPetri Tb. 170 (1527; uppl. 1929). VaruförtTulltaxa 1: 183 (1912).
(1) -GATT. sjöt. å fartyg: förvaringsrum under däck för tågvirke, block m. m. Roland Minn. 47 (c. 1748). DN(A) 1934, nr 26, s. 6. —
(2) -GRAV. tekn. grav l. grop i vilken jordkabel nedlägges. 2NF 7: 258 (1907). TeknMeddTelegrStyr. 1927, s. 66. —
(2 slutet) -HUS. (mindre) hus (av resvirke o. bräder) vari en undervattenskabel inledes vid landningsstället o. förenas med därifrån utgående luftledningar (l. jordkablar). BtRiksdP 1893, 7Hufvudtit. s. 39. SD 1900, nr 79, s. 5. —
(2) -KISTA. tekn. större låda av gjutjärn vari skarvar l. avgreningar av kablar för lågspänning placeras. NoK 14: 73 (1922). SvUppslB 14: 914 (1933). —
(1) -KRAN. tekn. transportanordning bestående av två torn l. dyl., förenade med en grov kabel av järntråd å vilken löper en med hissinrättning försedd vagn. HbSkogstekn. 629 (1922). —
(2) -KÄRNA, r. l. f. tekn. om det inre av en kabel. TT 1885, s. 135. I alla strand- och medeldjupskablar är kabelkärnan .. omlindad med metallband till skydd mot borrmasken. 2UB 10: 66 (1906). —
(2) -KÄRRA. tekn. (av automobil dragen) kärra på vilken vid utläggning av jordkabel denna transporteras. TeknMeddTelegrStyr. 1927, s. 64. —
(2) -LEDNING. tekn. konkret. 2NF 3: 1485 (1905). särsk. till 2 slutet. Nyström Telegr. 357 (1869). —
(2) -LÅDA. tekn. låda av betong l. järn i vilken förbindningen mellan jord- l. undervattenskabel o. luftledning placeras. Sthm 2: 401 (1897). 3NF (1929). —
-LÄNGD. (kabel- 1803 osv. kabels- 1776) särsk. sjöt. till 1: mått betecknande ett kortare avstånd till sjöss, urspr. motsv. längden av en ankartross, sedermera i allm. motsv. 1/10 nautisk mil l. omkr. 185 m. Fréville Söderh. 1: 47 (1776). Roswall Skeppsm. 1: 140 (1803). Hultenberg France LPierre 83 (1920). —
(2) -MASSA. tekn. för isolering i kabelskarvar använd isoleringsmassa. SFS 1919, s. 2288. SvD(A) 1932, nr 327, s. 1. —
(2) -MUFF. tekn. låda av järn vari skarvar o. avgreningar av elektriska ledningskablar placeras. TT 1900, Allm. s. 119. SvUppslB (1933). —
(2 slutet) -MÄRKE. i sht sjöt. sjömärke som angiver en kabels läge. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 139. —
(1, 2) -RULLE. stor trärulle för upprullning o. transport av hampkabel, ståltross l. elektrisk ledningskabel. Konow (1887). TLev. 1907, nr 6, s. 3. 2NF (1910). —
(1) -RUM. sjöt. på fartyg: förvaringsrum för tågvirke; jfr -GATT. Rosenfeldt Tourville 39 (1698). SFS 1908, Bih. nr 60, s. 1. —
(2) -RÖR. tekn. enpipigt cementblock gm vilket elektrisk ledningskabel framdrages; äv. om galvaniserat järnrör gm vilket kabel uppdrages utefter husvägg l. tak o. d. 2UB 3: 528 (1897). BtRiksdP 1902, I. 1: nr 64, s. 4. —
(2) -SKARV, r. l. m. —
-SKYDD.
1) (i fackspr.) till 2: skyddande hölje o. d. för kabel. FFS 1930, s. 477. KatalInstallAsea 1931, s. 65.
2) folkrätt. till 2 slutet: folkrättsligt skydd för i havet nedlagda telegrafkablar. 2UB 10: 69 (1906). —
(2) -SKÅP. tekn. järnbeslaget skåp i vilket kopplingsanordningarna för en jord- l. undervattenskabel äro anbragta. Bodstedt o. Heiner Telegr. 114 (1917). —
(1) -SLAGEN, p. adj. (i fackspr.) om tågvirke: hopslagen medsols av 3 l. 4 trossar (vilka vid denna användning kallas kardeler); motsatt: trosslagen. Rajalin Skiepzb. 232 (1730). Cabelslagit tågverke, består af 9 parter som alla synas utanpå. Dalman (1765). Öhrvall Knut. 10 (1908). —
(2 slutet) -STATION.
1) telegrafstation för telegrafering medelst undervattenskabel. KatalIndUtstSthm 1897, s. 333. 2UB 10: 71 (1906).
(1) -STEK, n. sjöt. förening av två kablar (t. ex. medelst pålstek). Dalman 54 (1765). Öhrvall Knut. 62 (1908). —
(2) -STOLPE. telegr. o. telef. telegraf- l. telefonstolpe till vilken jordkabel framdrages o. från vilken den fortsättes av luftledning. Bodstedt o. Heiner Telegr. 115 (1917). —
-TELEGRAFERA, -ing. (i fackspr.) till 2 slutet; nästan bl. i pass. o. ss. vbalsbst. -ing. Taxan för kabeltelegraferingen har successivt blifvit nedsatt. Nyström Telegr. 338 (1869). SD(A) 1924, nr 356, s. 1. —
(2 slutet) -TELEGRAM. (i fackspr.) medelst undervattenskabel befordrat telegram. AB 1889, nr 280, s. 3. 2UB 3: 456 (1897). 2NF 34: Suppl. 721 (1922). —
-TRUMMA, r. l. f. tekn.
2) till 2: trumma (av trä) gm vilken elektriska ledningskablar framdragas i byggnad l. tunnel; äv. = -BLOCK 1. TT 1889, s. 90. Patent nr 80117, s. 1 (1934). —
(2) -TRÅD. tekn. om var särskild av ledningstrådarna i en kabel. Bodstedt o. Heiner Telegr. 114 (1917). —
-TÅG. (numera knappast br.) = KABEL 1. Jt kabbeltugh vm lxxx (dvs. åttio) fampne til tu dagligis ankar til boyo reep. G1R 8: 66 (1532). MeddNordM 1897, s. 87 (1656). Jungberg (1873). —
(1) -VIS, adv. (†) i uttr. kabelvis geslagen, om tågvirke: kabelslagen; jfr KABELS-VIS. MeddNordM 1897, s. 87 (1656). —
(2) -VÄRK, n. (större) fabrik för tillvärkning av kablar. TT 1900, Allm. s. 194. SvD(A) 1933, nr 26, s. 6. —
(2 slutet) -ÅNGARE. ångfartyg med särskilda anordningar för utläggande av undervattenskablar. 2UB 3: 452 (1897). VFl. 1930, s. 11.
B (†): KABELS-LÄNGD, se A. —
(1) -VIS, n. (†) i uttr. uti kabelsvis geslagen, kabelslagen; jfr KABEL-VIS. MeddNordM 1897, s. 87 (1656).
1) (förr) sjömil. till 1, med avs. på kanoner: förstärka surrningarna till (kanoner) gm att spänna en kabel parallellt med inre ändan av lavetterna o. fästa densamma vid dessa. Ekelöf Skeppsm. 161 (1881).
2) (i sht i fackspr.) till 2 slutet: avsända kabeltelegram; med obj.: avsända (ett telegram l. ett meddelande) på undervattenskabel; motsatt: avsända brev l. telegram som befordras över land, meddela (ngt) i brev osv.; i nyaste tid äv. motsatt: avsända radiotelegram, meddela (ngt) gm radiotelegram. GHT 1895, nr 301, s. 3. Den spanska konsuln i Kingston fick tid att kabla en underrättelse om ångarens afgång till guvernören i Santiago. Klercker Cuba 305 (1899).
3) tekn. till 2, i förb. kabla tillsammans, förena (elektriska ledningstrådar) till en kabel. Bodstedt o. Heiner Telegr. 114 (1917).
Spalt K 7 band 13, 1935