Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAJUTA kajɯ4ta l. 032, l. (i sht i sjömansspr.) kaj3ɯta2 l. -ut- (ka`juta el. kaju´ta Weste; ka`jutta Dalin), ngn gg KAJUTTA kajut4a l. 032, l. kaj3uta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; stundom KAJUT kajɯ4t l. (i sht i sjömansspr.) kaj3ɯ2t l. -ut2, r. l. f.; best. -en (SthmTb. 15/10 1575, WoJ (1891)); pl. -er (Gosselman SNAmer. 1: 128 (1833), WoJ (1891)).
Ordformer
(cajude 1729. kajut 1575 (: kaiuten, sg. best.), 1802—1904. kajuta (caj-, caij-, kajj-) 1541 osv. kajute 1784. kajutt- 1906 (: kajuttbord). kajutta 1889)
Etymologi
[y. fsv. kayuta (CodUps. C20 483), liksom ä. d. kajute, kajyt(t)e, holl. kajuit (varav fr. cajute), av mnt. kajūte (varav äv. nt. o. t. kajüte), av omstridt urspr.; möjl. av ffr. cahute (se KAHYTT); snarare dock bildat i mnt., möjl. en ssg av kaje (se KAJ) o. hutte, hütte (se HYTTA, sbst.) (jfr ArkNF 41: 124 (1925)). — Jfr KAHYTT]
i sht sjöt. (i sht större o. bättre) boningsrum på fartyg, vanl. beläget akterut under däck l. i däckshus, på större fartyg urspr. avsett ss. boningsrum för befäl o. eventuella passagerare, på passagerarfartyg ofta bl. för passagerare i första klass; numera bl. dels om fartygsbefälhavares l. fartygschefs på handelsresp. örlogsfartyg enskilda bostad ombord, dels om det största o. bästa boningsrummet ombord på mindre fartyg; förr äv. (i sht i uttr. andra kajuta, motsatt första kajuta) om ett på vissa större passagerarfartyg närmare fören inrättat rum avsett för passagerare i andra klass samt för befäl. SkeppsgR 1541. X (dvs. tionde) Julij bleff Nya Galeije(n)s stora Caijutha bygdh .. Jttem xij (dvs. tolfte) Julij bleff then lisla Caijuta(n) bygdh back på sam(m)a Galeije. Därs. 1544. Skiparen, Styrman, eller någor aff them i Cajutan äta. Sjöl. 1667, Skipm. 17. Dalman (1765). UB 7: 338 (1874: andra kajuta). Akterut på batteriet finnes chefens kajuta, oftast bestående af ett större rum, på samma gång matsal och salong, samt en sängkammare. Wrangel SvFlBok 21 (1897). SFS 1907, Bih. nr 50, s. 10. — jfr AKTER-, FÖR-, SKEPPAR(E)-, STYRMANS-KAJUTA m. fl. — särsk. (i icke fackmässigt spr.) allmännare: boningsrum på fartyg, med tanke på att det är litet (i motsats till vanligt rum i hus); hytt, kabin; äv. bildl.: ”krypin”. Virdestam Östrabo 61 (cit. fr. 1838). Der är en kajuta uppe på vinden, under torftaket — pastorns studerkammare. Wetterbergh Kapellpr. 10 (1849). Fogelqvist ResRot 63 (1926; om passagerarrummet i en flygmaskin).
Ssgr (i sht sjöt.): A: KAJUT-BORD. bord i en kajuta. Snellman Gift. 2—3: 12 (1842). PT 1906, nr 281 A, s. 4. särsk. sjömil. på örlogsfartyg: matbord vid vilket officer av kommendörkaptens l. högre grad intager sina måltider; särsk. i uttr. hålla kajutbord, om chef för flotta l. eskader l. annan befälhavare av kommendörkaptens l. högre grad som håller eget bord. Stenfelt (1920). ReglMarin. 1931, 2: 223. —
-BÅT. (kajut- 1771—1863. kajute- 1702—1758) (†) med kajuta försett, mindre segelfartyg. Hiärne 2Anl. 101 (1702). SFS 1863, nr 37, s. 1. —
-DURK. kajutgolv; jfr DURK, sbst.1 3. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-DÄCK. däcket över en kajuta, kajuttak. Chapman Dimens A 3 b (1798). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-DÖRR. (kajut- 1795 osv. kajute- c. 1640—1702) HH 20: 274 (c. 1640). Wrangel SvFlBok 21 (1897). —
-FRAKT. (förr) Kajutfrakt kallas understundom den andel af frakten, som en skeppare åtnjuter för det gods, som han inlastar i den för honom bestämda kajutan. Åstrand (1855). Nisbeth (1868). —
-FÖNSTER. (kajut- 1756 osv. kajute- 1691. kajuts- 1896—1916)
1) fönster i en kajuta. Rålamb 10: 23 (1691). särsk. (i sjömansspr., vard.) i det bildl. uttr. hoppa in genom kajutfönstret, i fråga om fartygsbefäl som vunnit befordran gm inflytelserika förbindelser mera än gm egen förtjänst. Stenfelt (1920).
2) (förr) fyrkantig, fönsterförsedd öppning i aktern på vissa fartyg. Gif ut ett ankartåg genom kajutfönstren eller arkliporten. Roswall Skeppsm. 1: 204 (1803). —
-GOLV. (kajut- 1920 osv. kajuta- 1547) jfr -DURK. SkeppsgR 1547. —
-GÅNG(EN). gång som på vissa fartyg leder till kajutan. Gosselman SNAmer. 1: 31 (1833). —
-KAPP, r. l. m. (kajut- 1833 osv. kajuts- 1916) liten överbyggnad (på mindre fartyg ofta försedd med skjutlucka i taket) som skyddar nedgången till kajutan. Gosselman SNAmer. 2: 25 (1833). Smith (1916). —
-KOCK. eg.: skeppskock som har att laga den mat som serveras i kajutan; numera bl. sjömil. om skeppskock som har att laga mat åt officerare o. vederlikar. Cajut-Kocken vid Ost-Indiska Compagniet (N. N.). IT 1791, nr 92, s. 4. UFlott. 1: 17 (1896). —
-KOMPASS. i kajutan på ett fartyg anbragt kompass (med vars hjälp det är möjligt att i kajutan kontrollera om fartyget håller rätt kurs); jfr SKVALLER-KOMPASS. UB 7: 452 (1875). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-PASSAGERARE. (kajut- 1852 osv. kajuts- 1916) (numera knappast br.) passagerare som har rätt att uppehålla sig i kajutan, förstaklasspassagerare; motsatt: däckspassagerare. SvT 1852, nr 158, s. 3. Östergren (1929). —
-PERSON. (kajut- 1800. kajute- 1601) (†) om fartygsbefäl l. annan funktionär ombord l. om passagerare som har rätt att uppehålla sig i kajutan. Een Caiute Perssonn, Nembligh Skippere, Predikant och Schrifuere på örligh skip. SUFinlH 1: 184 (1601). Schantz Lefn. 13 (1800; om kajutpassagerare). —
-POJKE. (kajut- 1734 osv. kajuts- 1916) (i sht förr) på handelsfartyg: skeppspojke som passar upp i kajutan, kajutvakt (se d. o. 1). Serenius Qqq 3 a (1734). Lagerlöf Mårb. 53 (1922). —
-POST, m. sjömil. på krigsfartyg: vaktpost utanför fartygschefens kajuta, kajutvakt (se d. o. 2). KrigVAT 1835, s. 261. —
-SKORPA. (†) skeppsskorpa av bättre slag (avsedd för passagerare o. befäl). PT 1791, nr 51, s. 3. —
-SKOTT(ET). på fartyg med kajuta belägen längst akterut: vertikal skiljevägg som avgränsar kajutan från övriga delar av fartyget. Chapman Skeppsb. 220 (1775). Nylander Sjöfolk 4: 107 (1921). —
-SPIK. (†) spik av en mindre sort, avsedd att användas bl. a. vid vissa inredningsarbeten på fartyg. 1 tums Cajut-spik. Rinman Jernförädl. 177 (1772). —
-TAK. (kajut- 1712 osv. kajute- 1691—1703. kajuts- 1808) Rålamb 10: 16 (1691). —
-TRAPPA. (kajut- 1856 osv. kajuts- 1889—1916) trappa som leder ned till ett fartygs kajuta. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-VAKT. (kajut- 1795 osv. kajuts- 1916)
1) (i sht förr) = -POJKE. Holmberg 2: 183 (1795). VFl. 1911, s. 94.
2) sjömil. = -POST. 2NF 13: 571 (1910). —
-VAKTARE. (†) = -VAKT 1. Roland Minn. 84 (c. 1748). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-VÄKTARE. [av t. kajütwächter] (†) = -VAKT 1. Röding SD 45 (1798).
B (†): KAJUTA-GOLV, se A. —
-KLÄDE. tyg (kläde) användt till beklädande av väggar, inredning o. d. i en kajuta. SkeppsgR 1543.
C (†): KAJUTE-BRÖD. ett slags bättre skeppsbröd avsett för officerare o. kajutpassagerare. GbgMag. 1759, s. 29. —
-BÅT, -DÖRR, -FÖNSTER, -PERSON, -TAK, se A. —
-ÖL. (bättre) ölsort avsedd att serveras i kajutan; jfr SKEPPS-ÖL. Gustaf II Adolf (1618) hos Hallenberg Hist. 4: 741.
D (föga br.): KAJUTS-FÖNSTER, -KAPP, -PASSAGERARE, -POJKE, -TAK, -TRAPPA, -VAKT, se A.

 

Spalt K 58 band 13, 1935

Webbansvarig