Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALABRISK kala4brisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(isch 1702. -isk 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. kalabrisch]
adj. till KALABRIEN. Holmberg 1: 282 (1795). Den långa blå kalabriska herdekappan. Munthe SMich. 396 (1930). — särsk. [jfr liknande anv. av t. dial. (Schwaben) einen auf kalabrisch plagen] (†) i obest. form sg., i uttr. bry ngn på kalabrisk, plåga l. ansätta ngn svårt l. ”ordentligt” o. d. (eg.: på kalabriskt maner). Nu på stunden får jag (dvs. M. Stenbock) bref att Burenschyltt fått fast på wojwoden af Wolinien, dän skall jag bry på Calabrisch. KKD 12: 140 (1702).
Avledn.: KALABRISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kalabrisk kvinna. Weste (1807).
2) italiensk munart som talas i Kalabrien. Charpentier IeurSpr. 222 (1915).

 

Spalt K 84 band 13, 1935

Webbansvarig