| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALKERA kalke4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (i bet. 1, i fackspr., TT 1878, s. 125).
1) kopiera (en teckning o. d.) på sådant sätt att man gm att med pänna l. dragstift l. nål (kopieringsnål, kalkernål) l. dyl. följa o. trycka på dess olika linjer överför dessa på ett över teckningen osv. anbragt, genomskinligt stycke papper l. lärft; äv. (icke i fackmässigt spr.) om likartad kopiering varigm en teckning o. d. överföres på ett under densamma anbragt material varå teckningen avtryckes från en omedelbart över detta material befintlig avfärgande yta; äv.: på dessa sätt framställa (en teckning o. d.). Miniatursk. 9 (1784). Bilagda karta, som är kalkerad från bykartan .., torde gifva bästa föreställningen om detta vackra grafställe. VestmFmÅ 2: 24 (1879). Öfvade konstnärer (i etsning) teckna ofta till och med utan föregående kalkering på etsgrunden, direkt efter naturen. 2UB 10: 296 (1907). Postst. 1918, s. 29. SvGeogrÅb. 1933, s. 96. — särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: kopia l. bild som åstadkommits gm kalkering; kalk (se KALK, sbst.4). TT 1901, Ark. s. 16. Östergren (1929).
2) bildl.
a) (osjälvständigt l. utan egna insatser) återgiva l. eftergöra l. efterbilda (ngt), ”kopiera” (ngt); särsk.: (i dikt) återgiva (värkligheten) utan konstnärlig ombildning. Man har .. gång på gång haft tillfälle att diskutera frågan om så kallade nyckelromaners berättigande, om möjligheten att i diktverk ohöljdt kalkera verkligheten. Böök Stridsm. 299 (1910). Levertin har visat, hur han (dvs. Gustav III) troget kalkerat konturerna från två av Saint Foix’ dramer. Blanck NordRenäss. 351 (1911).
b) i förb. med prep. på l. efter: utforma l. bilda l. teckna osv. (ngt) efter (ngt annat) ss. mönster (som slaviskt efterföljes); särsk. i p. pf. Almqvists porträtt hos Crusenstolpe är .. kalkeradt efter den teckning af Lord Bacons karakter, som (osv.). Lysander Almqvist 57 (1878). Kalkerade på fransk syntax äro de mycket talrika frågesatser som ha objektet utbrutet och placerat i satsens början. Abenius KellgrProsa 108 (1931).
-LÄRFT. vid kalkering använd bomullsväv genomdränkt med alunlösning o. hartstvål o. på ena sidan överdragen med stärkelseklister, vilket gör väven genomlysande. Ritningar (till patenthandlingar) göras i två exemplar, den ena på styft papper, den andra på kalkerlärft. TT 1876, s. 133. SvUppslB 14: 995 (1933). —
-NÅL. —
-PAPPER. tunt, genomskinligt papper av linne, impregnerat med paraffin, vax l. dyl., varå man vid kalkering kopierar en teckning o. d.; äv. (icke i fackmässigt spr.) om ss. mellanlägg vid kopiering (”kalkering”) användt papper vars ena sida (l. båda sidor) är belagd med grafit l. annat (blått, vitt, rödt l. grönt) färgstoff. Ekbohrn 386 (1868). Vanligt hvitt kalkerpapper. BotN 1889, s. 251. Man ifyller med hjälp av kalkérpapper två i huvudsak likalydande blanketter. SDS 1934, nr 249, s. 5. —
Spalt K 128 band 13, 1935